Elias Granqvist (m)

^{HÄSSELBY torsdagen den 26 januari 2012}

Socialdemokraternas partistyrelses verkställande utskott har föreslagit att partistyrelsen väljer Stefan Löfven till ny partiordförande. Jag är inte insatt i det partiets stadgar, men jag trodde att det var partikongressen som skulle välja ordförande. Enligt vad som framgår på partiets hemsida är det dock partistyrelsen som har det slutgiltiga avgörandet. Nå, partistyrelsen är ju i sig vald av partikongressen, och det är förstås upp till socialdemokraterna hur de förrättar sina interna val.

^{HÄSSELBY söndagen den 22 januari 2012}

Socialdemokraternas partiledare avgick igår. Det känns faktiskt mest som ett antiklimax. Håkan Juholt kommer att vara som en parentes i socialdemokraternas historia, även om han kommer att sitta kvar i riksdagen och nog kommer att få en och annan fin post även framöver.

Det blir mer intressant vem som blir hans efterträdare. Den här gången kommer partiet sannolikt att vara noggrannare med att se till att ha en väl genomarbetad och tydligt öppen process och hitta en partiledare som faktiskt kan uppfattas som en utmanare om posten som statsminister. Jag tror att socialdemokraterna kommer att sluta sig samman och utse någon som kan samla partiets falanger.

Några andra synpunkter på saken, från partikolleger till mig: Maria Hagbom, Mary X. Jensen, Mattias Lundbäck.

^{HÄSSELBY torsdagen den 19 januari 2012}

Socialdemokraternas partistyrelses verkställande utskott sammanträdde idag och hade enligt uppgift bland annat uppe frågan om Håkan Juholts framtid som partiledare. Det är inte första gången VU har diskuterat frågan, den var uppe även i höstas.

Det blev inget besked idag (SvD, DN), men VU:s sammanträde fortsätter i morgon. Så i morgon borde vi få besked.

Är det då kris i partiet, bara för att frågan diskuteras? Ja, det tror jag att man kan hävda. När frågan dryftas på så hög nivå i partiet och detta inte ens är en hemlighet, då är det kris i partiledarfrågan, även om det skulle visa sig att VU:s förtroende för Juholt skulle kvarstå. Frågan skulle ju inte komma upp till diskussion, om inte framstående socialdemokrater redan skulle känna åtminstone viss tveksamhet avseende sitt förtroende för partiledaren.

Traditionellt har socialdemokraterna varit ett parti, där man lojalt har ställt upp bakom sin partiledare, även om man kanske inte har hållit med honom eller henne i precis varje sakfråga. Den interna lojaliteten har ofta varit större hos socialdemokrater än i andra partiet, generellt sett. Då har å andra sidan partiet också varit ett parti som har stuckit ut även på andra sätt gentemot de övriga partierna.

Socialdemokraterna har ofta varit dubbelt så stort som näst största parti, det har varit det enda partiet som har kunnat göra anspråk på regeringsmakten utan att förutse ett koalitionsbygge, det har varit ett parti som har haft stort inflytande i många delar av samhället även utanför den rent politiska sektorn, det har varit ett parti som många gräsrötter har känt en naturligt livslång anknytning till. Det mesta av detta är borta nu och det är inte säkert att det kan komma tillbaka. Gamla socialdemokraters vilsenhet i vårt nuvarande politiska landskap känns nog inte lättare, när partiledaren gör till synes enkla misstag och tycks känna sig osäker i den roll han har tagit på sig.

^{HÄSSELBY lördagen den 26 mars 2011}

Socialdemokraterna har valt Håkan Juholt till partiledare. Det återstår förstås att se hur han klarar uppdraget. Jag avstår från att kommentera, men kan hänvisa till några andra som har synpunkter. De flesta antar att valet innebär att socialdemokraterna går åt vänster: Göran Pettersson (m) hänvisar precis som jag till doktoranden Daniel Lindén, som gör en intressant jämförelse mellan Juholt och Michael Foot, som var ledare för brittiska Labour på 1980-talet. Eliza Roszkowska Öberg (m) frågar sig hur Juholt ställer sig inför teknikutvecklingen.

Min mor har varit högerkvinna/moderat i hela sitt liv, men brukar framhålla Olof Palmes installationstal från 1969 som lysande rent retoriskt. Det skall bli intressant att höra hur hon värderar Håkan Juholts linjetal från kongressen i jämförelse.

^{HÄSSELBY torsdagen den 10 mars 2011}

Tidigare idag tänkte jag mig, att socialdemokraterna kanske skulle låta flera personer vara officiella kandidater till partiledarposten inför deras extra partikongress, så att kongressen kunde ha bestämt saken efter en öppen debatt. Nu blir det inte så, valberedningen har presenterat ett förslag. Det blir riksdagsledamoten Håkan Juholt som förs fram som den ende officielle kandidaten. Nåja, han skall förstås väljas först. Känner man sossarna rätt, kommer dock ingen att presentera någon motkandidat men några kommer ändå att sura i smyg efter kongressen.

Till posten som partisekreterare föreslås Carin Jämtin. Det kommer väl att innebära att hon avgår som borgarråd i Stockholm. Oppositionsledare i Stadshuset blir då i stället något av de andra socialdemokratiska borgarråden, Roger Mogert eller Tomas Rudin. Jämtin har varit en ganska tråkig oppositionsledare, tycker jag. Kanske hennes efterträdare kommer att liva upp debatten lite.

^{HÄSSELBY torsdagen den 10 mars 2011}

Den valberedning som jobbar med att ta fram ett förslag till partiledare inför socialdemokraternas extrakongress har fortfarande inte offentliggjort något förslag. Det förefaller som om de inte kan enas om något. Om det är så svårt, undrar jag varför de inte i stället presenterar ett antal kandidater utan särskild preferens för någon av dem, så att sedan kongressen kan få rösta och bestämma om saken. Skulle risken för en stormig kongress öka med den metoden? Det är inte så säkert, risken för kuppförsök skulle nog minska. Är det verkligen bättre att låtsas vara enig?