Inlägg taggade med ‘kläder’

Att tagga en underdånig hyllning

fredag, juli 10th, 2015

HÄSSELBY fredagen den 10 juli 2015

Riksarkivet, som genom statsheraldikern är ansvarig för offentlig heraldik i Sverige, har avrått en man från att tatuera in Sveriges riksvapen på sin kropp (DI). Inte för att det är olagligt – det är det inte – utan för att de kan ge fel signaler.

Biträdande statsheraldiker Carl Michael Raab avrådde, för att riksvapnet kan ge en antydan om att den tatuerades kropp tillhör statsverket. Korrekt så.

Riksvapnen är ju nämligen bara statens symboler. Till skillnad från Sveriges flagga, är de inte också en symbol för svenska folket. Statens härolder bar förr i tiden tunikor med tre kronor på.

Fast i rätt kontext, alltså om riksvapnet skulle ingå i ett större tatuerat motiv, så skulle det nog hyggligt tydligt framgå att vapnet inte fanns där som en egendomsmarkör utan mer som en underdånig hyllning till Konungariket Sveriges krona.

Reflektioner i vintermörkret

söndag, december 11th, 2011

HÄSSELBY söndagen den 11 december 2011

Vid den här tiden på året är det mörkt större delen av dygnet. Är man ute och går i trafiken, gäller det att se till att synas ändå.

Det är förvånansvärt många fotgängare, som inte verkar tänka på att de inte syns särskilt bra i mörkret. Även om det finns gatubelysning och bilarna har strålkastare, är det svårt att se en människa som inte har några reflexer på sig.

Reflexerna som man kan köpa numera är lite annorlunda jämfört med hur de såg ut när jag var barn. Då var de i hårdplast och hade ett långt snöre med vidhängande säkerhetsnål i änden. Då kunde man sätta fast dem inne i ytterklädernas fickor, ha dem i fickorna så länge man var på skolgården och sedan låta dem hänga ute när man var ute i trafiken. Snöret gjorde att de hängde ner nära marken, där de kan synas som bäst i bilarnas strålkastarsken.

Numera är reflexerna ofta i mjuk plast och har en liten metallkedja. Snöre och säkerhetsnål får man i så fall stå för själv, man kan till och med behöva gå till en annan butik för att hitta det. Detta är visserligen ingen politisk fråga att bestämma om, utan det säger jag mer som konsument: vore det inte enklare om reflexer säljas med de tillbehör som behövs? (Även om somliga tycker att det borde lagstiftas om att fotgängare skall ha reflex när de är ute i mörkret.)

Visst kan man ha på sig en jacka eller overall med isydda reflexband. Det är kanske allra mest praktiskt. Den typen av ytterkläder brukar dock bara vara formgivna så att de passar att ha i fritidssammanhang. Lite mer representativa ytterrockar har jag aldrig hittat med isydda reflexer och då behöver man kunna lägga till det själv.

Respekt sitter inte i kläderna

tisdag, juni 28th, 2011

HÄSSELBY tisdagen den 28 juni 2011

En artikel i Svenska Dagbladet idag tar upp frågan om hur riksdagens ledamöter klär sig när de skall till kammaren. Det finns visst en klädkod i riksdagen, men den följs inte så noga av alla ledamöter.

Det påpekas i många kommentarer till artikeln, att skälet till att man skall klä sig på ett visst sätt handlar om respekt för riksdagen som institution eller för demokratin och de väljare som har valt en. Möjligen är det så, men det är inte det främsta skälet, tycker jag. Kläder handlar om lämplighet.

I riksdagen är det lämpligt att man klär sig i kostym. På samma sätt är det lämpligt att en arbetare i tung industri har skyddande kläder på jobbet och att en soldat har fältuniform när han är ute i terrängen. Man bär inte skoteroverall på badstranden och man bär mer än badbyxor när man kör snöskoter. Någon kanske tycker att de exempel jag tar upp är extrema och inte är jämförbara med riksdagen, men min poäng är just att principen är densamma, även om den kanske är mindre tydlig i riksdagens kammare än på en plats där naturens element gör sig mer påminda.

Kläder skall väljas efter tillfället, för att det är lämpligt så. Respekten visar man snarare med sitt beteende. Som riksdagsman Jonas Sjöstedt (v) skriver, värderingarna visar man med vad man säger, inte med hur man klär sig.

Får man inte klä sig som man vill? Jo, visst får man det. Inom de ramar som lämpligheten ställer, finns det vida möjligheter och den som har känsla för stil kan variera sin klädsel i det oändliga och ändå alltid passa in. Och den som inte är så bra på att själv kombinera sin garderob kan göra som jag: fråga någon om råd.

Detaljstyr inte skolan, Jämtin!

lördag, mars 19th, 2011

HÄSSELBY lördagen den 19 mars 2011

Borgarrådet Carin Jämtin, som är föreslagen som ny partisekreterare för socialdemokraterna, skall ha föreslagit att man borde ha skoluniform i svenska skolor. Jag kan förstå argumenten för detta, eleverna i en skola får en känsla av sammanhållning och ingen behöver vara utanför på grund av sina kläder. Det skulle motverka pryl- och modehets bland skolbarn.

Beslut om skoluniform bör dock inte vara en politisk fråga. Det skall vara upp till varje skola att själv bestämma om. Förekomsten av skoluniform – eller mindre strikt, en viss klädkod – för eleverna påverkar inte undervisningens kvalitet och behöver därför inte styras genom politiken. Med den möjlighet till fritt skolval som man har idag, innebär det att frågan om en skola påbjuder uniform eller inte, eller klädkodens bestämmelser eller uniformens utseende, kan vara en del av beslutsunderlaget för den som skall välja skola till sina barn.

För övrigt föreslår Jämtin att skoluniformerna skulle bestå av ”jeans av ett och samma märke, T-shirt och luvtröja”. Om man nu skall ha skoluniformer, borde väl dessa vara snygga, av klassiskt snitt och inte låsa fast sig i det mode som råkar gälla just nu? Annars kommer barnen om tio år att tycka att de inte vill ha de där gammaldags uniformerna som är ”så 10-tal”.