HÄSSELBY lördagen den 21 januari 2012
För tio år sedan mördades Fadime Sahindal. Hon mördades av familjemedlemmar. Det enda skälet var, att hon ville kunna välja sin egen väg i livet.
I familjen skall man känna trygghet och omtanke, inte otrygghet och förtryck.
Varje förtryck är värt att bekämpa. Varje förtryck som går så långt att det dödar dem som inte vill vara med, är oacceptabelt.
HÄSSELBY lördagen den 19 november 2011
Vad är ett samhällsproblem, och vilka samhällsproblem skall lösas genom politiska beslut? Det är klart att det kan definieras som samhällsproblem att det finns cupcakes som inte är goda och TV-serier som förmedlar olämpliga ideal. Det är dock inte samhällsproblem av den sort som politiken skall lösa.
Svensk tidskrift är en politisk tidskrift som i år har givits ut i jämnt hundra år. Den anses ofta stå mitt parti nära. Desto större anledning då, att ta ställning till kritik mot partiet som presenteras just i SvT.
Peter Santesson skrev igår i SvT att samhällstrender inte skall bli politiska frågor som hanteras genom offentlig styrning, oavsett om man ser dem som problematiska eller inte. Han ser numera en oroväckande tendens hos Moderata samlingspartiet att vilja blanda sig i samhällsfrågor som partiet traditionellt har ansett icke-politiska och där partiet således har värnat om att de inte skall tas upp till reglering genom politiken.
Jag gillar inte tanken på mitt parti som ”samhällsbärande”, som Fredrik Reinfeldt har velat uttrycka saken, för det innebär att partiet skulle vara mer ingripande i människors vardag än om partiet endast vore statsbärande.
Inom moderaterna har vi länge använt uttrycket att ”samhället är större än staten”. Det har varit något av ett motto för vår politik. Med det menar vi, att man inte skall förledas att tro att staten, och därmed politiken, kan lösa alla problem i samhället. Vi menar med detta också, att det tvärtom finns företeelser i samhället som stat, kommun och offentlig politik helt skall ta sin hand ifrån.
Även inom privata delar av samället, kan det finnas anledning att sprida goda idéer och förespråka individens frihet, goda traditioners bevarande och en sund ekonomisk förvaltning. Det skall dock inte göras med partipolitiskt beteckning på rockslaget. Det hör inte den offentliga politiken till.
I denna liberalkonservativa tradition, som har varit tongivande i partiet ända från start, finns en stor del av partiet fortfarande. Det är med denna tradition i åtanke, som man exempelvis kan förstå partiets beslut på den senaste partistämman, att moderaterna som parti från 2013 inte längre skall delta i Svenska kyrkans interna val (eftersom kyrkan privatiserades 2000 och således inte längre är en statlig myndighet), även om det också i framtiden kan finnas anledning att på något sätt organisera goda krafter inom kyrkan, något som dock får göras genom en annan organisation än partiet.
Religionen är en viktig del av samhället. Om partiet på riktigt ville vara samhällsbärande, skulle vi förstås ha fortsatt att som parti vara engagerade i Svenska kyrkan.
Jag tror, att den talskrivare eller artikelskribent som har myntat uttrycket ”samhällsbärande parti” åt Fredrik, har gjort ett ogenomtänkt val av ord. Inom partiet vill man inte att staten skall ta över samhället och samhället låter därför bättre än staten för en moderat. Moderaterna har inte velat vara ett statsbärande parti, för man vill inte bli så intimt förknippad med staten som socialdemokraterna har varit i flera decennier. I stället har man valt att använda ett ord, som man tror skall appellera bättre till moderater. När man tittar på vad ordet egentligen måste anses betyda, är det dock inget som moderaterna ställer sig bakom.
Det är viktigt att föra fram de här åsikterna inom partiets idéutvecklingsarbete och på partistämman lyckades man ju också exempelvis rösta ner idéerna om könskvotering.
HÄSSELBY söndagen den 11 september 2011
Mycket har hänt sedan dess, men jag minns var jag var och vad jag gjorde när nyheten om terrordåden i New York kom till min kännedom.
Jag var på en konferens med mitt dåvarande jobb och vi var faktiskt i det som heter World Trade Center i Stockholm, en kontors- och konferensanläggning intill Stockholms Centralstation. En kollega fick ett telefonsamtal och svarade i en kort paus av konferensen. Han fick veta att ett flygplan hade flugit in i World Trade Center och sade något i stil med ”men det är ju där jag är”. Nej, det handlade om World Trade Center i New York. Han berättade för oss andra, men vi trodde alla att det var en hemsk olycka. Ingen av oss kunde tro att någon medvetet skulle utföra ett dåd av det slaget. Så vi fortsatte med konferensen.
En stund senare avslutade vi konferensen och när vi kom ut i lobbyn stod TV-apparaterna på med CNN. Då fick vi se vad som verkligen hade hänt och att det faktiskt verkade ha gjorts medvetet samt att det inte bara var ett flygplan utan flera. Helt ofattbart.
USA:s president George W. Bush höll så småningom ett tal och sade ”freedom will be defended”. Det gäller förstås än idag. Bush kanske inte skötte utrikespolitiken på bästa sätt efteråt, men hans inställning var den rätta. På kvällen sammanstrålade jag med vänner på en pub och där talade Storbritanniens premiärminister Tony Blair i TV, och han hade väl hunnit förbereda sig mer än Bush för hans tal var ännu bättre. Han ställde upp för USA och friheten och drog ner applåder av dem som lyssnade.
Idag tänker jag på det som hände, på det som var innan och på det som kom efter. Dådet den 11 september 2001 är en sådan händelse som gör att världen förändras, på samma sätt som första världskrigets utbrott 1914 eller kommunismens fall i Östeuropa 1989-1991. Jag rekommenderar Gunnar Hökmarks text på detta tema: ”Det otänkbara är tänkbart för dem som vill oss illa”.
Flera terrordåd har skett sedan dess och flera människor, även oskyldiga, har dödats när terroristerna har jagats. Så går det tyvärr till i krig och det var krig som Al Qaida ville ha. Skulden för dödsoffren vilar på Al Qaida.
HÄSSELBY söndagen den 11 september 2011
Jag har inte skrivit några inlägg på min blogg på ett tag, för jag har varit upptagen med annat, framförallt arbete. Idag finns det emellertid anledning att skriva, för att minnas det som hände för tio år sedan.
Efter kommunismens fall i Östeuropa, blev 1990-talet ett årtionde med ökad fred och säkerhet i världen. Allt det förändrades, när Al Qaida under ledning av Usama bin Laden den 11 september 2001 kapade flygplan och med dem bland annat förstörde World Trade Center i New York.
Nya konfrontationslinjer i världen skapades. Bin Laden ville kämpa för islam, men i stället fick hans dåd många i västvärlden att hysa en instinktiv motvilja mot islam och många muslimska uttryck.
Det är som alltid med extremism: det skapar motvilja och motkrafter. Hitlers tyska nationalism skapade på sin tid en motvilja mot allt tyskt, som även demokratiskt sinnade tyskar fick känna av. Antiislamism har kommit att visa sig i många länder, i form av slöjförbud i Frankrike, minaretförbud i Schweiz, ett uttalat antiislamskt parti i Nederländernas riksdag och så vidare. Inget av detta hade fått någon grogrund i västvärlden utan den islamistiska terrorismen, och detta trots att islamismen bara företräder en liten extrem minoritet bland alla muslimer i världen.
De flesta muslimer, inte minst de som bor i Europa, är som de flesta andra som bor här, tämligen sekulariserade och tycker inte att religionen skall styra politiken. Även i Arabien och Nordafrika visar folk vad de tycker, när de i år har gjort uppror mot diktaturerna och krävt demokrati och mänskliga rättigheter.
Som demokratiskt sinnade människor måste vi alla tillsammans stå upp för det fria samhällets värden. Kamp mot terror är allas ansvar, som statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt skriver idag.
RSS-kanal