Inlägg taggade med ‘äganderätt’

Några olika immaterialrätter

söndag, juni 10th, 2012

HÄSSELBY söndagen den 10 juni 2012

Immaterialrätt är ett fascinerande ämne inom juridiken. Idag berörs det av Berglins under rubriken ”Sådan är kapitalismen”. Det är roliga tillika tänkvärda funderingar.

”Varför åtnjuter en svensktoppslåt bättre skydd än ett epokgörande patent?” frågar sig serieskaparna, och det kan man förstås fundera på. Patent är det immaterialrättsliga skyddet för tekniska uppfinningar medan musik och text skyddas av upphovsrätt. Skydden är olika, eftersom de anses ha olika skyddsvärde. I inget fall är det immaterialrättsliga skyddet evigt, bortsett från att en upphovsman anses böra anges som skapare av ett verk även sedan upphovsrätten så småningom har löpt ut.

Försäljning av delar av allmännyttan

tisdag, maj 29th, 2012

HÄSSELBY tisdagen den 29 maj 2012

Igår beslöt kommunfullmäktige att gå vidare med försäljningen av delar av allmännyttan i västerort, bland annat byggnader här i Hässelby.

Vänsterpartiet gillar inte detta, dels av ideologiska skäl men dels också för att de anser att beslutet i Familjebostäder AB:s styrelse inte gick till på rätt sätt. Nu anser de att kommunfullmäktiges beslut inte borde verkställas, eftersom de har polisanmält förfarandet i Familjebostäder AB:s styrelse, då de menar att det utgjorde brott mot aktiebolagslagen.

Vänsterpartiet menar att dess företrädade i bolagets styrelse inte fick del av beslutsunderlaget tillräckligt lång tid i förväg för att det sedan fattade beslutet i bolagsstyrelsen skall kunna anses vara förenligt med aktiebolagslagens bestämmelser.

Det är dock inte ovanligt att man går vidare med en affär, trots att en viss aspekt av förfarandet blir föremål för juridisk utredning. Även om utredningen skulle leda till att det fastställs att brott mot aktiebolagslagen skulle ha begåtts, innebär detta inte att affären i sig skulle vara felaktig. Affären görs på affärsmässiga grunder. Om ett sådant brott mot aktiebolagslagen har begåtts som Vänsterpartiet hävdar, innebär det inte i sig att affären skulle bli ogiltig.

Vissa av de boende i berörda hus har haft synpunkter på affären av olika skäl.

I kommunfullmäktiges debatt påstods från vänster, att staden säljer de boendes hem. Staden, eller snarare ett av dess bolag, säljer dock inte hyresrätter utan hyreshus. De boende behåller samma rätt till sina hem som före affären. Den som bor i ett hyreshus äger inte sin bostad. Den som bor där har dock ett hyreskontrakt till sin bostad. Detta hyreskontrakt påverkas inte på något sätt av affären annat än att hyresgästens hyresvärd blir en annan. Villkoren i hyresavtalet består oförändrade.

Om rätten till boendeparkering

torsdag, maj 10th, 2012

I förrgår uppmärksammade Dagens Nyheter att höjningen av boendeparkeringsavgiften tillfälligt har stoppats. Beslutet om höjningen överklagades av en person och då har höjningen skjutits på framtiden tills frågan är avgjord.

Boendeparkeringsavgiften innebär en särskild rabatt på parkeringsavgiften för dem som bor på platsen. Hade de boende betalat vanligt pris för parkeringen, det som gäster får betala, hade det förstås varit mycket dyrare för dem.

Vilken avgift som är den optimala kan diskuteras utifrån flera olika aspekter. Däremot håller jag inte med mannen som överklagade, Nils Marcks von Würtemberg, om att det handlar om en rättighetsfråga att få parkera på stadens mark.

”Alla borde ha rätt att ställa bilen utanför sitt hem”, säger han till DN och jämför med att villaägare inte behöver betala särskilt för sin parkering hemmavid. Det stämmer i och för sig, men villaägare brukar å andra sidan parkera på sin egen tomt. I villastadsdelar finns det generellt ingen avsikt att de boendes parkering skall ske på den av staden ägda gatan.

Äganderätt och allemansrätt

måndag, december 12th, 2011

HÄSSELBY måndagen den 12 december 2011

Debatten om allemansrättens gränser upphör aldrig. Idag har miljöjuristen Gunilla Sellberg skrivit ett debattinlägg i ATL, som jag sakligt rekommenderar. Det kan krävas tydligare regler om gränsdragningen mellan allemansrätt och markägarens rättigheter och rådighet över sin mark. För skogsbrukare är det en viktig fråga.

Jag öppnar inte för kvotering i det privata

torsdag, september 22nd, 2011

HÄSSELBY torsdagen den 22 september 2011

Jag tycker att många privata bolag är alldeles för tröga när det gäller att tänka nytt vid val av bolagsstyrelse. Visst borde det exempelvis finnas många fler kompetenta kvinnor som kan sitta med i bolagsstyrelserna.

Detta är dock inte ett problem för politiken att lösa. Det demokratiska inflytandet förbehålles den offentliga sektorn.

Den som vill påverka en bolagsstyrelse i ett börsbolag, kan köpa en aktie och gå på bolagsstämman. Där man man propagera för den jämställdhet man tycker behövs. Det är inte politikens uppgift eller ansvar att göra det. Jag kommer aldrig att i egenskap av politiker ägna mig åt sådant.

Självklart kan man ta upp frågan till diskussion (SvD, DI), men för en moderat är svaret lätt: det privata är privat. Det skall inte vi politiker lägga oss i.

Fler läsvärda synpunkter om detta: Martin Edgélius (m), Daniel Granqvist (m), Maria Hagbom (m), Mary X. Jensen (m) och Jessica Rosencrantz m.fl. (m) i SvD.

Fler ägarlägenheter vore bra

söndag, juli 17th, 2011

HÄSSELBY söndagen den 17 juli 2011

I veckan gick Hyresgästföreningen ut och kritiserade det politiska arbetet för att möjliggöra skapandet av bostäder med äganderätt insprängda i hus som annars upplåts med hyresrätt.

”Människor vill bo i bostadsområden som är snygga, välvårdade och där det finns bra skolor, bra kollektivtrafik och affärer. Det är det viktiga. Vilken upplåtelseform det är, är mindre viktigt”, har Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman sagt till Sveriges Radio. Jag tror att alla människor är olika. För somliga är säkert upplåtelseformen inget som de bryr sig om, för andra kan den vara oerhört viktig. Känslan av att bostaden man har verkligen är ens egen kan nog vara viktig för många.

Om det bleve färre hyresrätter, så skulle väl Hyresgästföreningen riskera att förlora medlemmar. I Stockholm är nog inte risken så stor. Det byggs bostäder av alla de slag här och även om somliga hyresrätter omvandlas till andra former så tillkommer nya hyresrätter i nybyggda hus.

Blandade boendeformer kan ge en större social spridning av invånare i ett område och kan därför motverka segregation. Det har man erfarenhet av också från andra länder, där ägarlägenheter har funnits länge.

Till sist en juridisk-teknisk kommentar: äganderätt är ingen upplåtelseform. Man kan inte upplåta något med äganderätt, eftersom hela äganderätten övergår till köparen. En äganderätt överlåts.

Rätt rättshistoria

torsdag, juli 14th, 2011

HÄSSELBY torsdagen den 14 juli 2011

När man jobbar med juridik, så handlar det inte bara om att ha rätt eller få rätt eller nu gällande rätt. Ibland måste man också veta vad som var rätt en gång i tiden, fast det nu inte är rätt längre eftersom lagen har ändrats sedan dess. Jag hade ett sådant ärende på jobbet idag och fick leta upp en gammal lagbok från 1980 för att kontrollera vad som gällde då. Jag hade hittat den då gällande lagen på Internet, men bara den lagens senaste lydelse, det vill säga som den såg ut närmast innan den ersattes med en ny lag ca tio år senare.

I det ärende jag handlade, hade en sak inträffat då i början på 1980-talet, och därför behövde jag veta hur lagen såg ut när det hände, för att se om den hade tillämpats på rätt sätt då. Rättshistoria är viktigt inte bara i det enskilda fallet. Det kan också ha stor betydelse för hur man generellt skall förhålla sig till ett helt rättsområde.

Frågan om allemansrättens innebörd och utveckling har varit uppe till diskussion på sistone. Jag har skrivit flera inlägg om det på den här bloggen, senast nu i söndags, och debatten pågår som bäst även på annat håll. Idag skrev såväl miljöminister Andreas Carlgren (c) som företrädare för markägare och företrädare för turistindustrin.

Det kanske märkligaste på svd.se idag är dock läsaromröstningen på http://www.svd.se/opinion/, där man kan besvara frågan ”Ska allemansrätten begränsas?” endast med antingen ja eller nej. Hela debatten går ju ut på att försöka definiera gränserna för allemansrätten. Då kan man inte svara på den frågan hur enkelt som helst.

Allemansrätten har aldrig fullständigt blivit kodifierad i lagstiftning och det är bland annat därför dess gränser är så svåra att definiera på ett sätt som alla kan vara överens om. Man är inte ens eniga om allemansrättens ursprung. Här återkommer jag då till varför jag inledde det här blogginlägget med ämnet rättshistoria, för det är bland annat den man måste kunna om man skall veta vad allemansrätten går ut på. Gunnar Wiktorsson skriver på Newsmill idag och förklarar att uppfattningen att allemansrätten skulle vara urgammal i vårt land är en myt. Visserligen har den delvis sina rötter i väldigt gamla lagregler, något mer än vad Wiktorsson tycks vilja erkänna, men i stort sett utformades den under 1900-talets mitt.

Håstad talar för ett särintresse

söndag, juli 10th, 2011

HÄSSELBY söndagen den 10 juli 2011

Diskussionen om allemansrätten och hur den skall tolkas och utvecklas, går vidare. Jag har skrivit om det några gånger tidigare på den här bloggen.

I går skrev före detta justitierådet Torgny Håstad i Svenska Dagbladet och framförde ett antal tänkvärda synpunkter avseende turismen i skog och mark. Även om han huvudsakligen har rätt i sak och jag har stor respekt för Håstad som jurist, så är det tydligt att han i detta fall företräder ett särintresse. Det framgår inte bara av att han skriver under i egenskap av ordförande i Svenska turistföreningen utan också hur han i texten väger intressenter mot varandra.

Helena Jonsson och Fredrik Bonde från LRF har tidigare i samma tidning påpekat, att det faktiskt inte ingår i allemansrätten att tjäna pengar på annans mark. Så är det ju. Det är klart att man skall kunna tjäna pengar på att guida turister på annans mark, det som Håstad talar för. Att vandra över annans mark utan att åverka den är vad allemansrätten går ut på och den typen av turism finns det inget att invända emot som markägare. Det är däremot inte tillåtet att exploatera marken av kommersiella skäl om man varken äger eller hyr den. Då har man gått utanför det som allemansrätten omfattar.

Jonssons och Bondes artikel var ett svar på juristen Lars Ola Hulls tidigare artikel, där han kritiserade LRF för att svika markägarintresset.

Fler artiklar om allemansrätten i SvD: Carlgren redo begränsa allemansrätt (nyhetsartikel 6 juli), Änglamarken får inte bli en oreglerad mardröm (ledare 19 juni).

K-märkning och äganderätt

tisdag, maj 31st, 2011

HÄSSELBY tisdagen den 31 maj 2011

Det är inte alltid lätt att vara fastighetsägare. Inte nog med att man har konstnader för underhåll och renoveringar, om man reparerar något så att det får ”fel” utseende så kan man bli vitesförelagd.

I veckans nummer av Lokaltidningen Mitt i Västerort berättas om en radhusägare i Hässelby som var tvungen att renovera sin fasad efter en vattenskada, och sedan fick ett vitesföreläggande för att han hade ändrat fasadens utseende. Han råkar bo i ett område, som Stockholms kommun tycker är kulturhistoriskt intressant, och då får man inte ändra husets utseende hur som helst. Om man själv äger fastigheten spelar ingen roll.

Reglerna om bygglov och kulturmärkning av fastigheter är inte alltid lätta att tillämpa. Bedömningarna som görs är av naturliga skäl ofta subjektiva. Man kunde tycka att den som äger en fastighet skulle ha rätt att göra vad han vill med sitt hus, men samtidigt kan det också påverka grannarnas närmiljö och trivsel. För en fin gammal byggnad kan själva kulturvärdet också vara ett intresse för fler än ägaren. Ibland kan fastighetsägare vara tacksamma för att få hjälp med hur huset skall bevaras på bästa sätt, något som Stockholms stadsmuseum ofta kan hjälpa till med.

Jag tycker nog inte att radhuset på bilden i tidningen har blivit fulare med den nya fasadbeklädnaden. Eternitplattorna som fanns där tidigare är inte särskilt snygga, men å andra sidan är de typiska för den tid då huset byggdes. Frågan är hur långt kommunens makt skall sträcka sig för att bevara karaktären på ett bostadsområde? Bostadshus måste ändå få leva och förändras med dem som bor där.

Slå vakt om allemansrätten

måndag, april 25th, 2011

HÄSSELBY annandag påsk 2011

Under påsken har Expressen, Göteborgs-Posten, Helsingborgs Dagblad och Svenska Dagbladet skrivit om allemansrätten på ledarplats. Jag skrev om allemansrätten på den här bloggen den 30 mars i år, men finner nu anledning att återkomma till ämnet.

Allemansrätten innebär en rätt för den enskilde att ta väg över annans mark och att utnyttja det naturen ger så länge det inte inkräktar på markägarens rätt och ekonomiska intressen. Allemansrätten innebär inte, att vem som helst kan bedriva storskalig kommersiell verksamhet på annans mark. Det kan nämligen inskränka på markägarens intressen i sitt skogsbruk och sin jakt.

Det vore skandal, om den utredning som Naturvårdsverket har initierat skulle komma fram till något annat. Som markägare har man, och skall alltid ha, möjlighet att säga nej till en kommersiell, störande eller skadlig verksamhet som någon annan bedriver på ens mark.

Allemansrätten skall bestå, men den skall inte omfatta mer än den redan gör. Det är viktigt att man med eget ansvar skall ha fortsatt rätt att röra sig i den svenska naturen, som också påpekas på Hoforsbloggen och bloggen Snacktorget. Den svenska turistnäringen bygger inte på att storskalig safariverksamhet skulle få utnyttja vilken mark som helst. Svensk syltförsäljning står inte och faller med att bärplockare skulle få dra fram i skogarna utan att ta hänsyn till skogsbrukarens naturvårdsintresse.

Det borde egentligen inte behövas ett uttryckligt ”förbud mot kommersiell verksamhet utan någon form av tillstånd, i synnerhet när det gäller större grupper”, som Jerker Nilsson (v) föreslår. Enligt allemansrätten är det nämligen redan förbjudet.

Det skall inte vara meningen att en översyn av allemansrätten skulle medföra en inskränkning av vår allemansrätt, som Lasse Strömberg (v) fruktar. Tvärtom bör en översyn inte leda till annat än att befintliga ramar kodifieras så att det blir tydligare för alla vad som redan gäller. Som Martin Edgélius också skriver, skall allemansrätten aldrig få leda till intrång i äganderätten. Vid rätt tillämpning, gör den inte det idag heller.

Problemet är snarast, som jag också skrev i mitt förra inlägg om allemansrätten den 30 mars, att allemansrätten till stor del är okodifierad. Det innebär att många inte vet eller förstår, vad de faktiskt får och inte får göra på annans mark. I vissa fall handlar det nog också om, att somliga inte vill låtsas om att de kanske går över gränsen.

Det skulle behövas fler prejudicerande rättsfall på området. En tydlig kodifiering av redan befintliga regler kan också vara bra.