Statens servicecenter förstår inte sin roll

HÄSSELBY lördagen den 3 augusti 2013

En av många statliga myndigheter i Sverige är Statens servicecenter. Statens servicecenter har bland annat hand om fakturering av civilrättsliga krav åt andra statliga myndigheter.

När staten har civilrättsliga krav på andra, så är statens befogenheter inte större än någon annans. Till skillnad från exempelvis vid skattekrav, kan staten inte ta sig större rättigheter när krav ställs på betalning mot någon annan. Tyvärr känns det dock, som om Statens servicecenter inte riktigt har förstått den här skillnaden.

Om till exempel Skatteverket har skickat ut en faktura för ett civilrättsligt krav, och fakturan bestrids, så fortsätter Statens servicecenter att skicka påminnelser.

Om man ringer till Statens servicecenter och påpekar att fakturan är bestriden för att man inte anser att det finns skäl att debitera något i sammanhanget, så påstår Statens servicecenter att man skall betala och sedan försöka få pengarna tillbaka i efterhand. Så är förvisso en normal gång när det gäller skatt, men så gör man inte när det handlar om civilrättsliga krav. Så skulle man aldrig göra mellan två privata bolag eller två människor; betalning är erkännande av skulden i civilrättsliga sammanhang.

Sedan kan det hända att Statens servicecenter driver målet vidare till Kronofogdemyndigheten, trots att skulden alltså är stridig. När man kontaktar Statens servicecenter igen, och pratar med den tjänsteman som står som ”ombud” på papperet som man har fått, så hänvisas man bara till den myndighet som Statens servicecenter jobbar åt i det enskilda fallet.

Vet de inte, att det är fel att vända sig direkt till motparten om motparten har ett ombud? Tydligen inte. Ombudet vet tydligen inte heller vad det innebär att vara ombud, även om ombudet vitsordar att ombudet är ombud.

Myndigheten som ligger bakom den ursprungliga fakturan kan sedan höra av sig, för att ”förklara” vad fakturan handlar om. Det vet man i regel redan. Däremot visar det sig att myndigheten som ligger bakom fakturan inte ens har fått veta att den har bestridits.

Om en fordran är stridig, är det fel att gå till Kronofogdemyndigheten för att försöka driva in den. Rätt väg att gå är i så fall att vända sig till tingsrätten för att få fordran fastställd först (om man kan; tingsrätten kanske dömer till den uppgivna borgenärens fördel). Det är alltså vad Statens servicecenter skall göra, om en faktura är bestridd. Statens servicecenter skall inte driva in en stridig faktura via Kronofogdemyndigheten.

Statens servicecenter borde lära sig bättre, vilka rättsregler som faktiskt gäller här i landet. Det är rättsregler som är fastställda i lag, av Statens servicecenters yttersta uppdragsgivare, nämligen staten.

Ett svar till “Statens servicecenter förstår inte sin roll”

  1. Rubel skriver:

    Statens servicecenter är ett enda stor magplask, med andra ord tillkommet enligt Hasse och Tages gamla språkbruk ; fort, men fel.

Kommentera