Arkiv för januari, 2012

Framtidstro och tro på människan

lördag, januari 14th, 2012

HÄSSELBY lördagen den 14 januari 2012

Moderaterna för en politik som tror på människan, inte på de politiska systemen. Politikens roll är att sköta det som behöver skötas gemesamt men att i övrigt ge den enskilde så stor frihet som möjligt att förverkliga sig själv. Med tillväxt runtom i världen har miljarder människor fått det bättre.

Människor är inte perfekta, och därför kan ett politiskt system skapat av människor inte heller vara det. Gunnar Hökmark skriver föredömligt om marknadsekonomi och framtidstro på sin blogg idag. Läs det!

Hedervärd ledarartikel

lördag, januari 14th, 2012

HÄSSELBY lördagen den 14 januari 2012

Lena Andersson på DN är värd all heder för sin ledarartikel idag, som tar upp problemet med så kallat ”hedersrelaterat” våld. Problemet är, precis som Andersson skriver, större än själva våldet. Våldet kommer bara när ”hedersreglerna” inte följs.

Jag tycker att det vore intressant, att någon gång få se någon verkligen försvara ”hederskulturen”. För sådant förekommer ju fortfarande, och ändå fördöms det av alla som hörs i debatten. Det finns ju egentligen inget hedervärt i beteendet (det är därför jag skriver det inom citationstecken). Nu tror jag inte att någon kan försvara detta med några vettiga argument, men just därför vore det desto mer intressant att få läsa det.

Internationell äktenskapsrätt

lördag, januari 14th, 2012

HÄSSELBY lördagen den 14 januari 2012

Det rapporteras från Canada, att ett stort antal homosexuella äktenskap annuleras. Det handlar om personer som har gift sig i Canada, men är medborgare i ett land där homosexuella äktenskap inte tillåts.

Det här är förstås tråkigt för dem som drabbas. Många har trott att de var gifta, men nu visar det sig att så aldrig var fallet.

Genom att låta dem tro att de kunde gifta sig i Canada, har man fört dem bakom ljuset.

Inom internationell privaträtt brukar man normalt godta äktenskap och liknande rättshandlingar som har verkställts i ett annat land. Skillnaderna i regler är normalt så små, att man alltid godtar ett äktenskap ingånget i ett annat land. Dock gäller inte detta för rättshandlingar som är så främmande för det egna landets rättsordning att det strider mot landets ordre public. Således godtar man i Sverige till exempel inte äktenskap ingångna utomlands, om en eller båda makar var under 18 år när äktenskapet ingicks.

I Sverige kommer vi inte att annulera utlänningars homosexuella äktenskap i samma utsträckning som i Canada. Skälet till det är enkel: i Sverige tänkte man redan från början på, att vi inte kan viga folk här, om det strider mot hemlandets ordre public. I Sverige är det således uttryckligen stadgat, vilka länders medborgare som kan ingå ett homosexuellt äktenskap i Sverige. Det är länder, som har en lagstiftning som på liknande sätt godtar att homosexuella par gifter sig.

Det finns ingen anledning att bli upprörd över den canadensiska regeringens beslut. De utgår bara från vad som redan gäller enligt internationell privaträtt.

Däremot finns det anledning att fortsätta propagera för att flera länder skall tillåta homosexuella äktenskap. Det gör man genom opinionsbildning.

Blått och rött, rött och blått

torsdag, januari 12th, 2012

HÄSSELBY torsdagen den 12 januari 2012

På 1980-talet brukade man lite skämtsamt säga, att ”svensken tänker blått men röstar rött”. Med det avsåg man, att allt fler i den tidens samhällsklimat förespråkade fri företagsamhet, större valmöjligheter i den offentliga sektorns utbud, konkurrens inom etermedia och en större öppenhet mot omvärlden – särskilt mot väst. Samtidigt var det socialdemokraterna som vann varenda riksdagsval under decenniet (även om de, som bekant, inte fick absolut majoritet i kammaren i något av valen).

Får man tro Stig-Björn Ljunggren i hans krönika som publicerades i den tryckta versionen av Dagens samhälle idag, är förhållandena numera omvända. Svenska väljare definierar sig som höger och de borgerliga partierna har ju också lyckats sitta vid regeringsmakten sedan 2006 (även om de, som bekant, inte fick absolut majoritet i kammaren i valet 2010). Samtidigt har väljarna ofta vänsteråsikter i sakfrågorna.

Ljunggren tror att de borgerliga har lyckats fånga upp den opinionsströmning som han kallar vänstervind genom att röra sig mot den politiska mitten. Samtidigt rör sig opinioner alltid fram och tillbaka på den politiska skalan. Dagens samhälle att förhålla sig till är också mer frihetligt och marknadsvänligt än vad 1980-talets Sverige var.

På 1980-talet förklarade somliga socialdemokraternas valvinster med att väljarna kanske inte alltid tyckte som socialdemokraterna, men att de bedömde partiet som regeringsdugligt. Kan det möjligen vara något liknande som folk känner inför alliansen? Det kan nog i alla fall vara en delförklaring.

Ljunggren skriver för övrigt lite på samma tema på sin blogg också.

Europas plats i världen

söndag, januari 8th, 2012

HÄSSELBY söndagen den 8 januari 2012

Vilken är Europas roll i en allt mer globaliserad värld? Ja, det kan naturligtvis konstateras att vår världsdel inte längre har samma dominerande ställning som för hundra år sedan. På gott och på ont.

Visst är det bra att även andra delar av världen kan nå framgång och ställas på jämställd fot med Europa. Ett frivilligt handels- och kulturutbyte är normalt till alla parters fördel. Samtidigt kan man ur europeisk synvinkel anse att det i en del andra länder finns brister när det kommer till mänskliga rättigheter, demokrati och rättssäkerhet.

Även inom Europa finns det olika synpunkter och maktcentra. Richard Swartz skriver om Europas plats i världen i DN, särskilt med utgångspunkt i den europeiska ekonomins draglok Tyskland. Trots storleken i Tysklands ekonomi, blir dess plats inte lika framträdande i ett globalt perspektiv när länder som Kina och Indien vänder sig utåt och dessutom börjar kunna konkurrera på lika villkor på världsmarknaden. Indien är demokratiskt, men hur kommer den politiska utvecklingen i Kina egentligen att gestalta sig framöver?

Så Tyskland behöver nog Europa lika mycket som Europa behöver Tyskland. När Europa inte längre kan styra världen, bör Europa i alla fall se till att hänga med. Tyskland är nog redo, kanske också Sverige och några till, men hur är det med Sydeuropa?

Tillväxt gör världen till en bättre plats

söndag, januari 8th, 2012

HÄSSELBY söndagen den 8 januari 2012

När jag var liten, på 1970- och ’80-talet, fick jag lära mig att en av jordens stora utmaningar i framtiden var den stegrande befolkningsökningen. Om vi människor inte slutade att föda så många barn, skulle jorden bli överbefolkad och gå under, eftersom resurserna inte skulle räcka till alla.

Det är en uppfattning som nog många i min ålder fortfarande har kvar. Vad man skall tänka på är dock, att i utvecklade länder har befolkningstillväxten stagnerat eller till och med börjat gå tillbaka redan under efterkrigstiden, alltså just under den tid då vi fick lära oss om överbefolkningens fasor i skolan.

Sedan dess har tillväxten gjort att allt fler länder numera har kunnat uppnå en bättre levnadsnivå och bildningsnivå för fler av sina invånare. Hans Rosling påpekar i DN att antalet nyfödda i världen slutade att öka för ungefär tjugo år sedan. Att världsbefolkningen trots det fortsätter att öka, beror bara på att allt fler blir allt äldre.

I vissa tidigare utvecklingsländer har utvecklingen till stora delar kommit ikapp Europa. I några länder har det skett med hjälp av bistånd, som Rosling påpekar, men i andra länder faktiskt mycket av egen kraft.

Det finns olika beräkningar för hur mycket folk som faktiskt kan leva på jorden, men det är svårt att veta hur sannolika de är. För det rör sig alltid just om sannolikhetsberäkningar. Med ny teknik, nya sätt att framställa mat och bränslen, kan världen föda en större befolkning.

Några länder utmärker sig dock fortfarande som fattiga. Kan vi hjälpa även dem att föra en vettig politik för utbildning och tillväxt, kan snart hela världen ha drägliga levnadsvillkor för sina invånare, världsbefolkningen kan stabiliseras på en viss nivå och befolkningstillväxten behöver inte krascha i svält och krig, som vi barn på 1970- och ’80-talet leddes att tro.

Höger och vänster i Stockholm

lördag, januari 7th, 2012

HÄSSELBY lördagen den 7 januari 2012

Apropå Vänsterpartiet så ställs dess oppositionspolitik i vår huvudstad idag mot moderaternas styrande framstegstankar, när Anne-Margarethe Livh (v) och Sten Nordin (m) intervjuas i SvD under rubriken En stad – två olika visioner.

Nordin framhåller att alla måste kunna få flytta till Stockholm om de vill. Därför måste staden byggas ut, och det är inte fel att den prognostiseras att snart bli en miljonstad. Livh håller i och för sig med om att alla skall få flytta till Stockholm om de vill, men samtidigt förefaller hon inte vilja möta efterfrågan med den utbyggnad som kan krävas.

I Vänsterpartiets Stockholm skall allt planeras, och alla skall passas in i partiets mall om hur folk borde vilja ha det. Moderaternas Stockholm är däremot ett Stockholm för mångfald, dit man kan komma och där man accepteras för den man är.

Vänsterpartiet vill bygga på Stockholms grönområden. Moderaterna vill i stället bygga uppåt, så att staden blir ännu mer stad. Då kan också grönområdena bevaras och flera invånare få närmare till naturen.

Där befolkningsmängden är hög, är också högbyggd stad det givna miljövänliga alternativet. Det kan finnas skäl att urban sprawl (på svenska ungefär ”utglesning av städers tätorter, när de sträcker sig allt längre från stadens centrum”) inte blir värre än nödvändigt. Det är ingen ideologisk slutsats, utan är en åsikt som delas av forskare på många fält. Läs gärna Robert Kunzigs artikel The City Solution i decembernumret av National Geographic.

Ny vänsterledare

lördag, januari 7th, 2012

HÄSSELBY lördagen den 7 januari 2012

Igår valde Västerpartiet en ny partiledare, Jonas Sjöstedt. På sin blogg skriver han att det blir en dag att minnas, och det tror jag också att det blir för den som väljs till ett sådant uppdrag. Jag minns fortfarande precis hur det kändes när jag promenerade hem efter att ha valts till ordförande för Hässelbymoderaterna 2008, och det är ändå ett något blygsammare uppdrag, om man säger så.

Jonas Sjöstedt kan nog bli en kraftinjektion för Västerpartiet. Det är inte så bra för oss till höger, men jag tror att det kan bli ännu värre för socialdemokraterna. Gudrun Schyman kunde på sin tid locka många socialdemokrater till Vänsterpartiet och det tror jag att Sjöstedt också har potential att göra. Samtidigt har socialdemokraterna valt en ledare i Håkan Juholt som på sätt och vis har visat sig svagare än någon hade kunnat ana. Kent Persson (m) är inne på liknande tankebanor.

Mattias Lundbäck (m) oroas lite över att ideologin är så pass frånvarande i den politiska debatten idag. Han önskar ett skarpare intellektuellt försvar för marknadsekonomin emot vänstern. Jag kan i någon mån hålla med honom, även om jag tror att han överdriver Vänsterpartiets potential i väljarkåren.

Ett skidspår är inte naturligt

lördag, januari 7th, 2012

HÄSSELBY lördagen den 7 januari 2012

Folkpartisterna Birgitta Rydberg och Barbro Westerholm skriver på Brännpunkt idag och förfäktar att det är fel att ta betalt för friluftslivet. Deras främsta argument är dock, att man inte skall behöva betala för att åka skidor i redan preparerade skidspår. Det är enligt min mening ett felslut att påstå, att det skulle vara ett brott mot allemansrätten att ta betalt av folk som vill använda skidspår som någon annan har ordnat. Det skrev jag om på den här bloggen i mars förra året också, i ett av alla de inlägg på denna blogg som jag har ägnat åt frågan om allemansrätten.

Allemansrätten går ut på att man skall få använda naturen och annans mark på ett sätt som inte inkräktar på marken och som inte stör markägaren eller markägarens intressen. Det är alltså fritt fram att åka skidor på annans mark utan att behöva betala för det, om man inte förstör eller stör. Sådan skidåkning i opreparerad snö kan ingen ta betalt för.

Om någon annan har ställt i ordning sin mark på ett visst sätt, för att andra skall kunna nyttja det, så har han däremot rätt att ta betalt för detta. Som markägare har man rätt att ta betalt för parkering på en iordningsställd parkeringsplats, ta betalt för guidade turer över marken eller kräva betalt för förstörd egendom på marken. Det är på samma sätt möjligt att ta betalt av den som vill använda ett skidspår som man har ställt i ordning.

Det är inte nyttjandet av marken som man tar betalt för i ett sådant fall. Det är iordningställandet man tar betalt för.

Nu har ju inte saken avgjorts slutligt ännu. Därför skriver Rydberg och Westerholm sitt inlägg och därför skriver jag det här blogginlägget. Tas saken upp för avgörande i Högsta förvaltningsdomstolen, skall det bli intressant att se vem av oss som enligt domstolen har tolkat allemansrätten rätt.

Debatten om Slussen klingar inte av, del II

lördag, januari 7th, 2012

HÄSSELBY lördagen den 7 januari 2012

Frilansjournalisten Jan Ohlin skriver i DN under rubriken Vi vill inte ha Nya Slussen och hänvisar till de tusentals människor som har skrivit på protestlistor. Någon jämförelse med de hundratusentals som inte har gjort det, gör han inte.

Jag vet inte vad Ohlin menar med meningen: ”Det som beslutats är en detaljplan, inte en kontur.” En detaljplan skulle ju kunna jämföras just med en kontur, för en detaljplan fastställer hur det nya får byggas. Detaljplanen visar inte nödvändigtvis hur det kommer att byggas.

Ohlin skriver också att nya Slussen sannolikt kommer att bli en flaskhals för trafiken, vilket förvisso är intressant eftersom det visar att inte alla som opponerar sig mot trafiklösningen tycker samma sak. Många andra tycker ju att nya Slussen kommer att få alldeles för många körfält.

En annan som skriver om nya Slussen är författaren Bengt Ohlsson, som i DN skriver under rubriken När ska det röda rinna av kulturens fana? Förutom att ifrågasätta varför kulturskapare nödvändigtvis måste vara vänster, kritiserar Ohlsson på ett intressant sätt hur många kulturskapare har gått med på att skriva sina namn under uppropet för förslaget kulturslussen till synes utan att egentligen ha satt sig in i frågan utan mest bara för att andra människor, som de känner och beundrar för andra saker, redan har skrivit under.

Ohlsson är trött på kulturvänsterns likriktning och ”uppfostrarnit” som framstår som dubbelmoralisk (”Konsumismen är alltid de andra”, som han skriver) och inte låter folk få leva sina liv som de själva vill.

Ohlssons artikel har enligt Twingly för närvarande kommenterats i så många som 91 olika bloggar. Det är inte stor idé att jag länkar till alla dem, då de är så många. Du ser dem ändå nedanför Ohlssons artikel på DN:s hemsida. Det blogginlägg jag skriver nu blir bara ett i en lång rad. Ohlins artikel har däremot inte blivit lika populärt att kommentera i bloggosfären, i skrivande stund länkar inga bloggar till den, så min blir visst den första.