Om rätten att uttrycka sig

HÄSSELBY lördagen den 13 augusti 2011

Idag skriver två företrädare för Riksteatern, Ceylan Holago och Rani Kasapi, och hävdar polemiskt att Stockholms stads klotterpolicy skulle stå i strid med yttrandefrihetsgrundlagen. Det gör den inte.

Det har aldrig ingått i yttrandefriheten, att man skulle ha rätt att uttrycka sig genom någon annans medium. Man har rätt att skriva en insändare till tidningen, men det ingår inte i den grundlagsskyddade yttrandefriheten att garanterat få insändaren tryckt i tidningen. Däremot har man alltid rätt att starta en egen tidning för sina egna åsikter.

Många tidningar har numera stängt av möjligheten att utan förgranskning kommentera nyhetsartiklar, för att undvika brottsligt kränkande kommentarer. Jag förhandsgranskar alltid alla kommentarer till inlägg på den här bloggen, för att undvika dem som är spam. Yttrandefriheten är ingen positiv rättighet, läs gärna Elisabeth Gerles text om yttrandefriheten som också publicerades idag. På samma sätt har man inte rätt att klottra eller måla graffiti på en vägg utan ägarens tillstånd.

Det bör noteras, att klotterpolicyn förbjuder olaglig graffiti, något som Holago och Kasapi citerar men inte närmare synes reflektera över. Äger man en egen mur, må man självklart bemåla eller beklottra den hur mycket man vill. Beställda muralmålningar är likaså tillåtna, för att inte säga önskvärda på en del annars trista, tomma betongytor och brandväggar.

Graffitikonstnären Carolina Falkholt säger i en intervju i dagens tidning, att hon inte förstår vad Stockholms nolltolerans går ut på och att den känns ”okreativ”.

En konstnär som målar tavlor skaffar sig sina egna dukar, en skulptör skaffar sig egen sten, en musiker köper själv skivor att bränna sin musik på, en författare använder sin egen dator eller köper penna och papper. Det hämmar inte deras kreativitet. Vad är det som gör konstarten graffiti så speciell att dess utövare skulle ha någon form av rätt att utan tillstånd använda andras väggar som sina privata målardukar?

55 svar till “Om rätten att uttrycka sig”

  1. Lisa skriver:

    Fast problemet med tillämpningen av policyn är att den stänger ner kommunens (lagliga) kurser i konst, försöker övertrumfa lagstifting genom att inte bevara k-märkta målningar och allmänt används godtyckligt av tjänstemän för att hindra lagliga kulturevenemamang, ex Riksteaterns art of the streets.

    Ingen har pratat om att använda andras väggar i sammanhanget. Att läsa på och lära sig frågan borde vara A och O. Sen kan man fråga varför just (M) vill inskränka äganmderätten på sådant sätt som policyn gör.

  2. Elias Granqvist skriver:

    Lisa, klotter och graffiti sker ofta på andras väggar: i gångtunnlar ägda av staden, i SL:s tunnelbanestationer, på murar som tillhör enskilda fastighetsägare. Det är själva skälet till att staden har infört en nolltolerans – staden vill inte på något sätt tillåta den typen av brottslighet. Jag förstår inte hur du menar att detta är en inskränkning av äganderätten, det är tvärtom ett vaktslående av äganderätten.

    Jag vet inte vilken k-märkt målning du hänvisar till, som på grund av policyn inte skulle kunna bevaras (jag antar att du åsyftar ett konkret exempel). Att måla på sina egna skor får man förstås göra, men jag förstår inte varför staden skulle stå för utbildning kring sådant.

    Önskan att ha en ”laglig vägg” bygger, så vitt jag förstår, på att det är någon annan som skall stå för den, förmodligen staden. Om en enskild fastighetsägare vände sig till staden för att få bygglov för den typen av muralmålningar som graffiti innebär, så skulle det inte tolkas som olaglig graffiti och alltså inte stå i strid med stadens policy. Däremot skulle samma estetiska värden vägas in som vid all prövning av bygglov.

    För övrigt, när den lagliga väggen har blivit fullmålad, var skall man måla då? Då kommer väl kravet komma på en ny vägg, och sedan på ytterligare en. . .

  3. Lisa skriver:

    Se ex:

    ”Nolltoleransen har fört med sig att Lava Kulturhus i Stockholm till exempel inte kan arrangera virkkurser för ungdomar med graffiti som motiv, berättade representanter för Lava. De kan inte ha kurser där ungdomar får måla på sina sneekers.”

    http://kulturbloggen.com/?p=39429

  4. Mikael Ståldal » Arkiv » Stockholms märkliga klotterpolicy skriver:

    […] hur klotterpolicyn rent formellt är formulerad så är det uppenbart att framförallt Moderaterna i stadshuset i praktiken inte förmår skilja […]

  5. Lisa skriver:

    Inskränkningen av äganderätten sker när Stockholms stad utövar påtryckning, hotar med försvårande av bygglov ex för en laglig vägg.

    I går sa Christoffer Järkeborn (M) att staden skulle avslå en bygglovansökan med hänvisning till nolltoleranspolicyn. Det är att frångå lagstiftningen (Plan och bygglagen) och genom godtyckliga bedömningar av vad som är graffiti inskränka vad jag får göra med min fastighet.

    Samma sak med k-märknignen av Fascinate i Bromsten. Där sa Kristina Alvendal och stadsbyggnadsnämnden först nej till att den ska bevaras just med hänvisnng till policyn. Inte bara demoniserar hon en kulturyttring utan hon väljer också att inte ta hänsyn till lagstiftningen. Sådana byggnader och konstverk som uppfyller lagstiftningens krav av särskilt kulturhistoriskt värdefulla etc får inte förvanskas.

    Läs gärna vidare på DN. http://www.dn.se/kultur-noje/politiker-gar-emot-skydd-av-graffiti

    SVD. http://www.svd.se/kultur/laglig-graffitivagg-hotas-av-rivning_5886567.svd

    Och på: http://fascinategraffiti.blogspot.com/

    Om det offentliga inte hade anordnat särskilda platser att spela fotboll på hade även det lett till skadegörelse och andra lagbrott. Åsamkan på andras egendom hade varit stor etc. När tillräckligt många utövar konstformen är det rimligt att ordna så att det går att göra inom ramen för lagstiftningen respektive i regi av det offentliga.

    Och

  6. Lisa skriver:

    I går framkom också att anställda stadsvandrare i staden inte fick peka på graffiti under sina vandringar och inte heller diskutera det utifrån ett teoretiskt perspektiv. När han ifrågasatte det fick han sparken.

    http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/graffitiguide-anmalde-stockholms-stad—fick-sparken-

    Det är så nolltoleranspolicyn tillämpas: Att tysta kritiker, att inskränka den offentliga diskussionen

  7. Tobias Barenthin Lindblad skriver:

    Hej Elias!
    Intressant att du tagit upp detta. Jag tror dock du inte har läst debattartikeln från Riksteatern riktigt ordentligt. Gör du det så ser du att den handlar om rätten att få utöva konst, på därtill avsedda platser. Inget annat. Att ha en nolltoleranspolicy mot graffiti är en kollektiv bestraffning, och sånt sysslar vi inte med i Sverige. Eller är du beredd att stänga alla motorvägar för att folk kör för fort?
    Om du vill veta hur praxis för Stockholms stads policy ser ut kan du läsa mer om det här:
    http://www.gatukonst.se/2011/08/13/klotterpolicyn-en-demokratisk-skandal/

  8. Elias Granqvist skriver:

    Tobias Barenthin Lindblad: att ha en nolltoleranspolicy mot klotter är inte på något sätt en kollektiv bestraffning. Du jämför med att man skulle stänga av motorvägar för att somliga kör för fort, men det är en inkonsekvent jämförelse. Nolltolerans mot fortkörning innebure att man skulle stoppa precis alla fortkörare men däremot låta dem som kör i laglig hastighet få fortsätta använda vägarna. Klotter är skadegörelse och är alltså alltid ett brott. Policyn vänder sig uttryckligen mot just olaglig grafitti.

  9. Lisa skriver:

    Du kan även lyssna på detta radioprogram och höra hur dina allianskollekor stadens tjänstemän nekar tillstånd till att ställa upp projektorer på ett torg med hänvisning till nolltoleranspolicyn. Helt godtyckligt, utan stöd i lagstiftning (att lasergraffiti skulle innebära skadegörelse betvivlar jag).

    http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3980

  10. Lisa skriver:

    Ytterligare ett exempel på hur tjänstemän och nolltoleranspolicyn åsidosätter lagen. Bara för att en utbildningsfilm blivit omtalad och ifrågasatt så innebär inte det att offentlighetsprincipen upphör att gälla.

    De som drivit igenom nolltoleranspolicyn är ansvariga för detta.

    http://www.gatukonst.se/2011/08/16/trafikkontoret-vill-helst-inte-lamna-ut-klotterfilmen/

  11. Lisa skriver:

    Hej Elias, jag undrar hur du ser på relationen mellan å ena sidan nolltoleranspolicyn mot klotter etc och å andra sidan ”Kultur i ögonhöjd” som ju är den strategiska plan för barn- och ungdomskultur i Stockholm som du och fullmäktige antog 2009.

    Utifrån FNs barnkonvention hävdar ju du och fullmäktige att ”Barns kultur och ungdomars kultur (kultur av barn och unga (uttryck som ingen vuxen styr över)” exempelvis ”(eget skrivande, rollspel, internetcommunities, Graffiti, Emo, Le Parkour etc.)” (sid 9), är ett barns rättighet och att staden ska säkerställa att alla barn kan nyttja den rätten.

    Som övergripande mål anger du och fullmäktige att ”Alla barn och unga i
    Stockholm ska ha likvärdig tillgång till professionella kulturupplevelser och
    likvärdiga möjligheter till eget skapande” (sid 10).

    Anser du…

    – att Kultur i ögonhöjd är förenlig med nolltoleranspolicyn?
    – att även graffiti är ett kulturellt uttryck som enligt FN-konventioner varje barn ska ha rätt att utöva om de så vill?
    – att de barn och unga som vill måla graffiti, och som anser att graffiti är deras kultur (enl er definition på sid 8-9), har en likvärdig tillgång till professionella kulturupplevelser och likvärdiga möjligheter till eget skapande?

    Tacksam för svar.

    Referens. http://www.stockholm.se/OmStockholm/Forvaltningar-och-bolag/Fackforvaltningar/Kulturforvaltningen/Organisation/Kulturstrategiska-avdelningen-/Kultur-i-ogonhojd/

  12. Elias Granqvist skriver:

    Hej, Lisa, och tack för ditt engagemang. Jag är ledsen att jag inte har hunnit svara på alla dina kommentarer här under veckan.

    Jag satt inte i kommunfullmäktige under förra mandatperioden (2006-2010), däremot var jag ersättare i kulturnämnden då, så jag kan nog ändå anses ha lite ansvar för planen Kultur i ögonhöjd. Kultur i ögonhöjd avser i inget fall olaglig konstutövning. Nolltoleranspolicyn mot klotter talar å andra sidan emot just olaglig grafitti. De är således inte oförenliga med varandra. Inte heller FN eller någon annan officiell instans förespråkar att man skulle ha någon form av rätt att måla grafitti på andras väggar.

    Visst har man rätt att ägna sig åt ”sin” kultur, men aldrig på bekostnad av någon annans rättigheter, egendom eller trygghet.

    På samma sätt har man alltid rätt att gå på allmänna gator, men man har inte rätt att knuffa undan andra människor som må komma i ens väg, skräpa ner på gatan eller ta väg över annans tomt.

    Vi lever tillsammans i ett samhälle, och allt vi människor gör måste vi göra med hänsyn till våra medmänniskor. Klotterpolicyn borde egentligen vara onödig, men så länge det finns folk som inte respekterar andras egendom eller andras rätt till en trygg och vacker omgivning utan klottrar och målar utan tillstånd, måste vi som politiker arbeta emot sådant osolidariskt beteende. Det är vi valda för av Stockholms väljare.

  13. Lisa skriver:

    Hej och tack för svaret, klotterpolicyn pratar ju även om att staden inte ska uppmuntra sådant som eventuellt, möjligen kan leda till olaglig graffiti. Det har lett till att Kulturskolan och Lava inte kan ha kurser i graffitivirkning eller graffiti.

    Samtidigt säger ju Kultur i ögonhöjd att staden ska möta och möjliggöra barnens egen kultur – exempelvis graffiti. En laglig vägg skulle därmed kunna vara ett sätt för staden att skapa likvärdig tillgång till eget skapande – eller?

    En laglig vägg inkräktar ju inte på någon annans rättigheter och kan inte ses som osolidariskt beteende. Politikens försvårande av barns- och ungdomars rätt att utöva sin kultur och konst är däremot ett avsteg från Kultur i ögonhöjd och därmed också ett osolidariskt beteende.

    Så utifrån Kultur i ögonhöjd skulle du då ställa dig bakom en laglig vägg och att staden anordnar kurser etc för de barn och ungdomar som vill måla graffiti?

  14. Elias Granqvist skriver:

    Nej, jag ser ingen anledning till att staden skall stå för en ”laglig” vägg för graffiti eller att just staden skall ordna kurser kring sådant. Staden driver kulturskolan och stödjer många andra kulturella verksamheter för barn och ungdomar, men det är ingen rättighet att få stöd från staden för vad man än vill hitta på inom det kulturskapande området.

  15. Lisa skriver:

    Hej Elias, än en gång tack för ditt svar.

    Jag förstår din ståndpunkt och kan till viss del respektera den som min egen. Ditt argument gör dock gällande att inte heller fiolspelande och teater ingår i barns- och ungdomars rättighet som staden bör skapa utrymme för eller att hålla kurser i. Ändå så håller staden kurser i både fiolspelande och teater och upplåter det offentliga rummet till sådan aktivitet.

    Trots detta menar du och fullmäktige (gnm Kultur i ögonhöjd) att både fiolspelande och graffiti är barns- och ungdomars rättighet som staden ska bejaka och främja. Ni hänvisar till FNs barnkonvention.

    En uttrycklig och viktig del i Kultur i ögonhöjd är att kulturbegreppet vidgats till att inte enbart omfatta de traditionella konstarterna utan även inbegriper den kultur som kommer från barn- och ungdomar själva. Därtill betonar Kultur i ögonhöjd, den kultur och den konst som sker i det offentliga rummet.

    En av graffitins självklarheter är att det sker i det offentliga rummet. Graffiti är ett av mycket få konstnärliga uttryck som finns bland barn- och ungdomar som utspelar sig i det offentliga rummet.

    Du och Kultur i ögonhöjd, pekar dessutom ut graffiti som ett exempel på en sådan ungdomskultur som ingår i ett bars rättighet och som staden därmed ska främja. Att alla förvaltningar, inklusive Trafikkontor och stadsdelsnämnder, ska främja sådana kulturella och konstnärliga uttryck som definieras i Kultur i ögonhöjd lyfts fram som en styrka av kulturborgarrådet Sjöstedt. I stadens egen reklamfilm för planen betonar barnombudsmannen att kultur det offentliga rummet är en mycket viktig del och en av Kultur i ögonhöjds stora styrkor:

    http://madeleinesjostedt.wordpress.com/tag/kultur-i-ogonhojd/
    http://youtu.be/8hZwW5Sik4E

    Det ställer en del frågor och jag hoppas att du kan svara på alla, var för sig.

    – Varför är det ok att staden anordnar kurser för fiolspelande och teater men inte graffiti?

    – Finns det ett kvantitativt mått och statistisk bakom valet av kursutbud. Räcker isf ca 6000 besökare på Riksteaterns evenemang som underlag för att staden ska se barns- och ungdomars behov av att kunna utöva graffiti? Hur många är det som spelar fiol i Kulturskolan?

    – Vilka kulturella och konstnärliga uttryck, som särskilt utövas i det offentliga rummet, avser du och fullmäktige? Ingår graffiti bland dem som det står på sid 9 i dokumentet?

    – Ställer du dig bakom påståendet att de kommunala förvaltningarna, de politiska organisationerna och nämnderna iaf inte ska motverka lagligt utövande av graffiti, exempelvis genom att neka tillstånd till att annonsera på kommunens kulturtavlor eller att inte bevara kulturhistoriskt värdefulla graffitimålningar eller att neka bygglov med hänvisning till nolltoleranspolicyn?

    Mvh
    Lisa

  16. Elias Granqvist skriver:

    Lisa, jag skall försöka svara på dina frågor.

    – Vilka kulturformer som anordnas i kommunal regi kommer alltid att vara upp till visst godtycke, om man så vill. Staden kan inte ordna kurser i allt. Kurser i mer traditionella kulturformer har funnits länge och har mer… ja, tradition. Jag har aldrig heller hört talas om att fiolspelande eller teateragerande ungdomar skulle ha förstört annans egendom med sina kulturella uttrycksformer.

    – Det är inte bara kvantitet och statistik som styr valet av kursutbud. Mycket finns för att det ”alltid” har funnits, annat för att det är nytt och spännande. En del saker finns för att många efterfrågar det, andra saker startas för att man vill se om någon skulle vara intresserad. Den kvantitativa efterfrågan bör nog aldrig vara den enda parametern när man bedömer vilket kursutbud som skall ordnas, varför bara det faktum att ett visst antal personer vill ägna sig åt en form av kultur inte ensamt leder till att staden skulle anordna kurser i en viss form av kultur.

    – Många politiker har säkert tänkt olika tankar om vilka kulturformer som skall avses, men det är inte politikerna som skall detaljstyra sådana saker. Samtidigt måste vi från politiskt håll ta ställning mot verksamhet som innebär brottsligt beteende, även om den samtidigt kan anses vara en form av kulturellt skapande. Klotter hör dit. Därav klotterpolicyn.

    – Nej. Dock anser jag att varje sådant ärende måste bedömas för sig. Klotterpolicyn skall inte användas för att slentrianmässigt avslå ärenden där även andra regler och intressen kan behöva vägas in, såsom en fastighetsägares eventuella positiva inställning till något och hur förhållandena såg ut när ett äldre konstverk en gång skapades. Klotterpolicyn säger nej till olaglig graffiti, men det kan finnas andra skäl till att säga nej till graffiti även om den inte i sig skulle anses olaglig. Stadsbyggnadsnämnden har till exempel möjlighet att ta estetiska hänsyn och det ingår i dess uppdrag att ta tillvara kringboendes intressen. När så görs måste det förstås framgå i beslutets motivering.

  17. Max Stirner skriver:

    Vill ni utveckla er konstnärlighet, så får ni göra det med pengar ur egen plånbok. Jag är INTE intresserad av att finansiera detta över skattsedeln.

  18. Leif skriver:

    Max Stirner:

    Inte ens det får man göra just nu i Stockholm på grund av nolltoleransen.

  19. Lisa skriver:

    Hej Elias och tack för ett bra och utförligt svar.

    Självklart ska fiolspelande finnas och självklart finns det alltid det där godtycket som kommer sig av traditionens makt. Det är väl just därför som Kultur i ögonhöjd så tydligt pekar på att det finns andra kulturella uttryck som också ska främjas av staden. Kultur i ögonhöjd pekar även ut kvalitet i utövandet genom att bl.a. prata om professionellt utövande. Dock är planen inte lika snäv i sin definition av kvalitet som jag bedömer att du är.

    Det är tydligt att kommunfullmäktige beslutat att även sådant som av tradition inte anses vara en kulturyttring som kommunen finansierat, framöver faktiskt ska finansieras och stödjas. Om inte ett av de kulturella uttrycken som nämns i Kultur i ögonhöjd kan komma i fråga, vilka menar du då kan göra det? Kom gärna med ett exempel.

    Vilket kvalitetsbegrepp anser du ska ligga till grund för Kulturskolans kursutbud om nu inte den som definieras i Kultur i ögonhöjd duger?

    Dina argument drar också åt ett håll som menar att även lagligt utövande av graffiti skulle innebära brottsligt beteende. Är det sprayburken, estetiken eller budskapet som du menar att politiken därmed bör ta ställning mot? För det kan ju omöjligen vara handlingen, den utförs ju lagligt.

    Jag vill påstå att du därmed inte håller en skarp skiljelinje mellan laglig och olaglig graffiti och då också bidrar till just det slentrianmässiga avfärdandet av en laglig och legitim konstform.

    Stadsbyggnadsnämnden kan inte avslå ärenden med hänvisning till klotterpolicyn, de ska avslå ärenden med hänvisning till lagstiftning. När politikerna i Stockholm börjar dra in politiska och moraliska bedömningar av en estetik, metod att måla på etc så skapar man rättsosäkerhet.

    Och då uppstår frågan om hur den där individuella bedömningen ska göras? Åter igen, är det estetiken, graffitins motiv som ska bedömas? Vem ska göra bedömningen av om konsten kan anses leda till ”brottsligt beteende”? Är det politikerna, förvaltningarna, beställaren eller konstnären?

    Om du ännu inte sett det så rekommenderar jag följande läsning. Du får gärna kommentera det:

    http://www.gatukonst.se/2011/08/25/gatukonst-se-avslojar-stockholms-stad-har-beslutat-att-framja-graffiti/

  20. Elias Granqvist skriver:

    Hej igen, Lisa.

    Som jag skrev i mitt förra meddelande, skall inte politiker detaljstyra verksamheten. (Detta gäller, så länge det inte bedrivs något som blir helt fel, så att man känner att man måste ingripa i det enskilda fallet.) Därför vill jag inte ge några exempel på kulturyttringar som faktiskt skall finansieras och stödjas.

    Om du menar att jag inte håller en skarp skiljelinje mellan laglig och olaglig graffiti, så läste du nog inte mitt förra inlägg ordentligt. Olaglig graffiti skall motverkas, stävjas och tas bort, vilket görs med hänvisning till lagstiftningen och klotterpolicyn. Vid bedömning av laglig graffiti skall man inte endast hänvisa till klotterpolicyn (trots att så ibland har gjorts, åtminstone rent retoriskt och om man skall tro massmedias rapportering) utan måste motivera eventuella avslagsbeslut på andra grunder, just som jag skrev i mitt förra inlägg.

    Jag har inte varit och tittat på Erik Berglin-utställningen men kan inte tänka mig att de muralmålningar som visas där skulle ha framställts på olagligt vis, alltså utan vederbörliga tillstånd från berörda fastighetsägare och myndigheter. Den bild som visas på sidan du länkar till ser för övrigt inte ut att vara gjord i graffitistil.

    Vem eller vilka som skall göra den individuella bedömningen beror på vad som önskar göras, eftersom det påverkar vilka tillstånd som kan behövas.

  21. Lisa skriver:

    Hej igen,
    tänkte att ett konkret exempel kunde vara på sin plats.

    På Kulturhuset pågår just nu en utställning med Erik Berglin: Archaeopteryx och andra fåglar.

    Den är klockrent i linje med Kultur i ögonhöjds definition av kvalitet och kultur, men i konflikt med klotterpolicyn eftersom den skulle kunna uppmuntra till olaglig graffiti och annan sladegörelse.

    Hur ska denna utställning enligt dig bedömas? Vilka kvaliteter menar du finns eller inte finns? Vilka andra intressen (än konstnärens eventuella förstörelselusta/brottsliga beteende) menar du finns i detta sammanhang? Är t.ex. fastighetsägares och besökares uppfattning av konstnärlig och estetisk verkshöjd en faktor som ska med i bedömningen? Eller oron för en eventuell skadegörelse?

    Har politikerna möjlighet att gå in och stänga ner utställningen eftersom den leder till brottsligt beteende? Eller kanske bara för att det bara fult och inte är tradition?

    http://www.kulturhuset.stockholm.se/default.asp?id=3191&domain=http%3A%2F%2Fwww.kulturhuset.stockholm.se%2F&url=default.asp%3Fid%3D38575

  22. Lisa skriver:

    Hej, och än en gång tack för bra svar,

    Om jag i nedanstående slutsatser av vilka slutsatser vi landat i, börjar jag känna mig nöjd.

    – Nolltoleranspolicyn har missbrukats och använts på ett icke-demokratiskt sätt av politiker och tjänstemän. Det är klarlagt och det finns nämndprotokoll som styrker detta. Den kan alltså missbrukas igen.

    – Jag tolkar det som att du menar att om förvaltningarna, nämnderna och bolagen anser att ex en laglig vägg eller en kurs i graffiti skulle vara ett bra sätt att genomföra Kultur i ögonhöjd, så är det helt ok. Att tillåta att det fria kulturlivet annonserar på stadens Kulturtavlor borde vara en självklarhet så länge det de gör är lagligt – vilket naturligtvis Riksteaterns evenemang är.

    Det som är lagligt och följer den styrning av verksamheten och dess innehåll som fullmäktige och kulturnämnd beslutat ska naturligtvis kunna genomföras och inte motarbetas. Att inte tillåta det menar jag är en sådan detaljstyrning av verksamheten som du säger dig inte vilja ha och skiljer inte på lagligt –olagligt.

    Frågan som då poppar upp är, vad gör vi nu då? Måste nolltoleranspolicyn omformas, eller räcker det om praxis ändras?

    Mvh
    Lisa

    P.S.
    Erik Berglins konst är vanligen kallad gatukonst men har nära kopplingar till graffiti. Och om det nu bara handlar om lagligt-olagligt så förstår jag fortfarande inte varför det är avgörande om konsten utförs i graffiti-stil eller som en färgglad fågel. Många av dina politiker-kollegor skulle påstå att gatukonst är skadegörelse som leder till mer skadegörelse och otrygghet – som ”ringar på vattnet”. De säger att Erik Berglins fåglar strider mot nolltoleranspolicyn och inte får uppmuntras eller främjas av staden.

  23. Elias Granqvist skriver:

    Hej, Lisa.

    Nu tycker jag att du inte bedömer det jag skriver helt korrekt. Att prata om missbruk och odemokratisk användning är hårda ord när det egentligen handlar om hur man skall tolka en befintlig text som faktiskt inte alla tolkar på samma sätt.

    Om man skulle anse att en kurs i graffiti skulle vara ett bra sätt att ta tillvara ungdomars önskan till kulturskapande så vore det OK, ja, men det är med betoning på ”om”. Att staden skulle stå för en vägg där graffiti skulle tillåtas kommer jag aldrig att förespråka, men ansökan om bemålning av enskilt ägda väggar måste däremot bedömas utifrån bygglagstiftningens regler. Det är för övrigt ingen ovillkorlig rättighet att få annonsera på stadens affischtavlor.

    Som jag skrev i mitt förra inlägg, finns det vissa avseenden där vi politiker har sett det som nödvändigt att gå in med en djupare detaljstyrning än annars och klotterpolicyn är ett exempel på detta. Jag önskar att klotterpolicyn inte skulle behövas, men så länge det finns folk som klottrar måste det bekämpas och diskussionen kring var gränsen går mellan klotter och tillåtliga kulturyttringar kommer väl att fortsätta minst lika länge.

  24. Lisa skriver:

    Hej,
    Att försöka kringgå plan- och bygglagens 3 kap § 12 (nuv 8 kap §13), genom att hänvisa till klotterpolicyn är att missbruka policyn och skapa rättsosäkerhet. Håller du inte med om att det är odemokratiskt och missbruk?

    Om du anser att det är en legitim politisk styrning av kulturella uttryck och rimliga inskränkningar i människors demokratiska rättighet (enl den definition som fullmäktige beslutat om i Kultur och ögonhöjd), så har du olika måttstockar för vem och vad som ska åtnjuta demokratiska fri- och rättigheter. En för fiolspelande barn och en annan för graffitimålande barn. Visa är mer demokratiska än andra?

    En hänvisning till forskningsresultat eller entydiga erfarenheter vore fint om du kunde visa upp som stöd för din gränsdragning mellan olaglig och laglig graffiti.

    Så att även vi andra vet på vilka grunder du och staden kommer att fatta beslut.

    Har ni en policy mot alla typer av brott, eller är det bara klotter? Så länge det finns inbrott kanske ni bör ha en sån policy också?

  25. Elias Granqvist skriver:

    Lisa,

    jag skrev i mitt förra svar till dig att ”ansökan om bemålning av enskilt ägda väggar måste … bedömas utifrån bygglagstiftningens regler”. Det är inte odemokratiskt att hänvisa till klotterpolicyn i fel sammanhang, däremot är det kanske inte rättsligt gångbart – men det är en helt annan sak.

    Gränsdragningen mellan olaglig och laglig graffiti finns naturligtvis i lag och laga stadgar. Vill man ha en finare gränsdragning än så, kan man inte gå till någon forskning utan måste ta det till rättslig prövning. Jag känner i alla fall inte till att det skulle finnas någon rättsvetenskaplig forskning kring denna gränsdragning.

    Brott utreds normalt av polis och åklagare. Staden har ett ansvar för miljön i det offentliga rummet, därför har staden tagit en policy just avseende klotter. Även avseende andra brott har svenska kommuner dock olika former av ansvar för förebyggande arbete, till exempel genom sitt ansvar för socialtjänst, miljökontroller och utskänkningstillstånd.

  26. Lisa skriver:

    Hej Elias,
    Jag ber om ursäkt om jag var otydlig. Jag refererade till det beslut som den moderatledda stadsbyggnadsnämnden fattade kring att inte bevara graffitimålningen Fascinate (Dp dnr 2008-19226). Du har ju själv skrivit om det. Det är ett dokumenterat fall där (M)-politiker medvetet försökt åsidosätta lagstiftning med hänvisning till klotterpolicyn. Av olika skäl är inte det brottsligt men för mig är det självklart ett missbruk av maktposition och ett odemokratiskt agerande. Det har alltså hänt och kan hända igen, vill du säkerställa att så inte sker igen eller är du nöjd med läget?

    För mg står det också klart att du fortfarande inte kan definiera vad i graffitin som leder till brottsligt beteende och varför detta leder till att du kan tänka dig kurser i graffiti men inte en laglig vägg.

    En vägg med färgglada fåglar var tydligen helt ok trots att den också kan uppmuntra och leda till ”brottsligt beteende”. Sådan godtycklighet som grund för fördelning av resurser, stöd och förutsättningar för kulturutövandet står i strid med andra fullmäktigebeslut, och enl fullmäktige tydligen äv barnkonventionen.

  27. Elias Granqvist skriver:

    Jag gillar inte om kommunala beslut är dåligt motiverade och ett beslut att ta bort en målning som inte var olaglig när den tillkom skall inte bara motiveras med att den skulle strida mot klotterpolicyn. Det har jag redan skrivit.

    Att framställa graffiti på annans vägg eller mur utan tillstånd är i sig ett brottsligt beteende. Det är inte stilen som är brottslig, det är platsen och tillståndslösheten som är brottslig. Det berörde jag redan i det blogginlägg som har lett till vår diskussion här. Jag tycker inte att det är något oklart med den definitionen. Det är tråkigt att du verkar ha svårt att förstå den.

    Graffiti har ofta framställts på ett sådant olagligt sätt. Sådan graffiti är klotter och det är därför många människor förknippar all graffiti med klotter och tycker att den är ful.

    Däremot kan det finnas andra gränsdragningsproblem. Det har jag också skrivit om; såsom att man vid bedömning av tillståndsansökan för lagliga muralmålningar kan behöva ta många olika aspekter i beaktande.

    Jag har inte heller sagt att en vägg med färgglada fåglar var helt OK, jag har sagt att jag inte tror att de målningar som ställs ut på Kulturhuset är olagligt framställda. Sedan reflektrade jag över deras konstnärliga stil, men det skall du inte tolka in mer i än att jag bara konstaterade att de inte var graffiti utan var målade i en annan stil.

    Jag ber dig vänligen att läsa mina inlägg noga och inte tolka in mer i dem än vad jag faktiskt skriver.

  28. Lisa skriver:

    Hej,
    jag får be om ursäkt om jag misstolkat dig men det är inte lätt att förstå hur du å ena sidan förespråkar en tydlig gränsdragning mellan lagligt och olagligt och å andra sidan inte kan ställa dig bakom allt lagligt kulturutövande. Särskilt som du också säger att du som politiker inte vill detaljstyra kulturen…fast ändå kan tänka dig att detaljstyra just utövandet av graffiti.

    Att framställa graffiti på en kommunalt uppställd mur är inte brottsligt beteende. Därför förstår jag inte ditt motstånd mot det. Det är här jag menar att du måste motivera din gränsdragning med något mer än att det är brottsligt att måla på någon annans vägg. Som du själv påpekar är ju det brottsliga beteendet reglerat i lag, så varför behövs en nolltoleranspolicy mot det som sker lagligt?

    Det som jag kan se i dina argument mot en kommunal laglig vägg är att det inte skulle finns en tradition eller tillräckligt tydlig definition av graffiti som pekar på dess konstnärliga kvalitet. Till skillnad mot ex fiolspelande.
    Mot det står en strategisk plan för barn- och ungdomskultur som tagits i fullmäktige, en dokumenterat kulturhistoriskt värdefull graffitimålning etc. Där finns definitioner av kultur och kulturutövande som faktiskt ger dig den definitionen som du behöver för att stödja ex graffiti och en laglig vägg. Att det finns konstveteskapliga och verksamhetsmässiga argument för kommunen att möjliggöra för ungdomar att måla graffiti är klarlagt.

    Det är mycket som kan få människor att känna otrygghet inom den offentliga miljö som kommunen ansvarar för. Biltrafik i kombination med skola/lekpark är det klassiska exemplet. Det i sig betyder inte att kommuner måste ha en nolltoleranspolicy även mot sådant som kan utföras inom lagens ramar, eller motarbeta det fria kulturlivet i den frågan (det handlar om mer än att inte tillåta affischering, bl.a. att försvåra tillståndsansökningar för lasergraffiti). Det är då som risken för missbruk av makt- och policy uppstår, vilket alltså redan skett i den moderatledda stadsbyggnadsnämnden.

    En utställd graffitimålning på Kulturhuset (en laglig vägg), hade inte heller varit olaglig. Det vore intressant att få höra om du anser att Erik Berglins utställning på Kulturhuset bryter mot nolltoleranspolicyn, om den därför bör tas bort, eller om den är helt i sin ordning samt om du hade bedömt en graffitimålning på Kuluthuset på samma sätt.

  29. Elias Granqvist skriver:

    Det är riktigt att det inte finns någon längre tradition för graffiti, men det är inte det enda argumentet emot att motverka olaglig graffiti. Ytterligare ett argument är förstås att olaglig graffiti finns och inte ens är ovanlig i vår stad.

    Det är lagen som definierar vad som är olagligt, policyn definierar vad staden skall göra för att motverka det olagliga. Man kunde ju, teoretiskt sett, också ha haft en policy som gick ut på att se mellan fingrarna med denna typ av brottslighet och alltså låta allt klotter vara, oavsett om det vore vacker graffiti (vem skall förresten bedöma det?) eller enkla tags i förflerade upplagor. Jag tror inte att det är många stockholmare som skulle vilja ha det så.

    Jag är inte motståndare till lagligt kulturutövande, men jag anser inte att allt kulturutövande måste ha stöd av staden. Det är väl inte att motarbeta det fria kulturlivet att bara bedöma att just en viss konstart inte skall få kommunalt stöd? Kommunalt stöd till konsten är aldrig i sig en rättighet.

    Vidare: ponera att vi skulle tillåta graffiti på en viss vägg eller mur i staden. Snart kommer den väggen i så fall att vara fullbemålad. Då kommer krav på en vägg till, och en vägg till. Hur många väggar skall det bli? Och vems ekonomiska ansvar skall det bli att bevara dessa obeställda konstverk för eftervärlden?

  30. Lisa skriver:

    Vore det inte bättre att ha en policy som gör det möjligt att utöva graffiti lagligt inom stadens kulturverksamhet och som tydligare avgränsas till att hantera endast skadegörelse? Inte som en rättighet utan som ett sätt att möta ungdomars kulturutövande och kreativitet? Precis som man gör med andra kulturuttryck, som även de kan utövas olagligt och orsaka skadegörelse? Odling och fotbollsspelande ex.

    Stödet från staden motiveras av att fullmäktige beslutat i den riktningen (Kultur i ögonhöjd) och av de behov och intressen som ex Kulturskolan och fritidsgårdarna möter i sin kontakt med barn- och ungdomar. Har du lyssnat på dem?

    Det är klart att de kan säga att ungdomarna kan spela fiol istället men nu är det ju så att fullmäktige beslutat att även barns egna kulturuttryck ska uppmuntras och främjas. Om förvaltningar och nämnder (inklusive Trafikkontor och stadsbyggnadsnämnd) bedömer att det bästa sättet är gnm en laglig vägg så vill du alltså inte ställa dig bakom detta.

    Istället vill du detaljstyra verksamheten endast utifrån en vag föreställning om att följdkrav kan komma att ställas och att du inte vet hur man ska bevara konstverken?

    Det borde väl inte ara så svårt att säga att det finns en vägg med si och så mycket resurser för kurser och lagliga väggar samt att nåt bevarande av konstverken inte är aktuellt. Det bör nog inte vara något problem vare sig för kommunen eller graffitimålarna. Om inte annat kan du ju fråga dem om det.

    Sedan verkar du ducka frågan om Kulturhusets utställning. Ett svar på frågorna kring den vore onekligen intressant.

  31. Elias Granqvist skriver:

    Lisa, den policy som staden har, är tydligt avgränsad till att gälla just skadegörelse. Beträffande Kulturhusets utställning så duckar jag inte för den frågan, jag har svarat på den.

  32. Lisa skriver:

    OK, tack för klargörandet, så du ställer dig trots allt bakom att förvaltningarna uppmuntrar och stödjer laglig graffiti respektive graffiti och gatukonst som konst och kulturellt uttryck – dvs precis som kommunfullmäktige och kulturnämnden beslutat om? Även en laglig vägg om förvaltningarna nu skulle anse det vara ett bra sätt att genomföra fullmäktiges beslut?

    Tidigare var du trots allt lite otydlig på den punkten så jag blev lite osäker där ett tag? : )

  33. Elias Granqvist skriver:

    Nej, Lisa, jag stödjer inte en kommunal ”laglig vägg”.

  34. Lisa skriver:

    Helt ok, för mig räcker det att kommunfullmäktige, nämnder och förvaltningar har möjligheten att göra det och att nolltoleransen inte förbjuder det. Dina argument för att inte göra det har du inte lyckats klargöra logiken i men det kan väl vara så ibland.

  35. Lisa skriver:

    Hej igen, en del har hänt sedan vi diskuterade här. Bland annat:

    1) Polisen och vaktbolagen fabricerade rapporter om antalet gripna i samband med AOTS 2011. Siffror och information Ulla Hamilton använde sig av när hon kritiserade Riksteatern och krävde att deras lagliga vägg skulle rivas.
    http://www.svd.se/kultur/polisen-bluffade-om-gripna-klottrare_6616342.svd

    2) Polisen Jonas Elling bröt mot lagen när han manipulerade ett mejl där han kritiserade en kollega som uttalat sig positiv till graffiti. vem är det eg rötägget?
    http://www.svd.se/kultur/klotterpolis-far-kritik-for-mejl-till-kollega_7196968.svd

    3) Ulla Hamilton och trafikkontoret verkar även ha fabricerat uppgifterna om att skadegörelsen ökade och medförde kostnader om över hundra tusen kronor i samband med AOTS 2010.
    http://www.svd.se/kultur/grundlos-anklagelse-i-brak-om-graffiti_7447514.svd
    http://www.gatukonst.se/2012/08/25/staden-hittade-pa-statistik-aven-2010/

    4) Justitieombudsmannen granskar trafikkontoret och att de förbjöd Riksteatern att annonsera på Kulturtavlorna. JO kan även komma att granska själva policyn.
    http://arkiv.mitti.se:4711/2012/27/soderort_bandhagen/MISB-20120703-A-008-A.pdf

    Inte heller finns det någon studie eller vetenskapligt baserad forskning som visar på att olaglig graffiti ökar med en laglig vägg, eller att utövandet av graffiti leder till annan kriminalitet.

    Eftersom du här ovan menar att du inte tycker om kommunala beslut som är dåligt motiverade så undrar jag om de nu klargörande fakta om graffiti ändrar din inställning till lagliga väggar? Inget av de motiv som Ulla Hamilton och du själv fört fram visar sig ha någon verklighetsförankring. Föranleder dig detta till att se annorlunda på frågan eller i alla fall kräva lite bättre underlag för den policy du tidigare ställt dig bakom?

  36. Elias Granqvist skriver:

    Hej igen, Lisa.

    Fabricerade statistikuppgifter bör naturligtvis ifrågasättas och om de har lagts till grund för uttalanden från stadens politiker, så kan uttalandena eventuellt behöva gås igenom på nytt och revideras. Samhället utvecklas ju hela tiden, så detsamma gäller generellt även uttalanden grundade på riktiga uppgifter.

    Jag håller inte med om att motiveringen till mitt ställningstagande skulle sakna verklighetsförankring. Att klottra på någon annans vägg utan tillstånd är brottsligt och kan aldrig accepteras. Statistik har inte med den saken att göra. Ett begånget brott är alltid ett begånget brott för mycket och skadegörelse är sällan att betrakta som mindre förseelser.

    Det är bra om JO går igenom klotterpolicyn. Leder JO:s utredning till kritik mot staden, får staden självklart se över policyn. Ännu vet vi dock inte vad JO:s utredning kommer att leda till.

  37. Lisa skriver:

    Hej och tack för svar,
    Som nu även Sveriges radio P1 konstaterat finns inga belägg för att nolltoleransen fungerar eller att lagliga väggar leder till mer eller mindre klotter/skadegörelse. SR konstaterar dessutom att graffiti vare sig leder till mer kriminalitet, drogberoende eller skadegörelse.
    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=5253225

    Den klotterpolicy du och moderaterna försvarar hävdar motsatsen, att graffiti leder till mer skadegörelse eller mer narkotikabrott.

    Vilka underlag stöder du dig egentligen på när du ställer dig bakom klotterpolicyn? Att olaglig graffiti är olaglig behövs väl ingen policy kring, det regleras ju i lag?

  38. Elias Granqvist skriver:

    Hej igen Lisa.

    Policyn reglerar som sagt hur staden skall förhålla sig till olaglig graffiti. Man hade också kunnat tänka sig en policy som går ut på att ha överseende med olaglig graffiti. Jag anser dock att all brottslighet, inklusive all skadegörelse, skall motarbetas av det offentliga. Därför stödjer jag befintlig policy.

    Statistiken är intressant, men är ändå inget skäl för att strunta i att motarbeta förekommande brottslighet. Det är inte avgörande huruvida en typ av brottslighet leder till mer brottslighet av varken samma eller annat slag eller inte. Man skall inte ha överseende med ett brott bara för att det må vara en enstaka händelse. I ett civiliserat samhälle kan skadegörelse aldrig godtas.

  39. Lisa skriver:

    Hej,
    Policyn reglerar även hur staden ska förhålla sig till laglig graffiti, läs exempelvis §§ 3, 4 och 9. Gång på gång hänvisas till policyn för att inte lämna tillstånd till att måla lagligt, affischera, lämna bygglov, k-märka ha kurser i virkning osv. Varför ha en policy som motarbetar något lagligt? Det är ingen som menar att man ska acceptera brott, bara att man inte ska motarbeta något lagligt och grundlagsskyddat.

    Åtskillig dokumentation finns kring hur staden hotar det fria och institutionella kulturlivet med indragna tillstånd och markupplåtelser. Det har som sagt inget med den olagliga graffitin att göra utan är mer maffiametoder från stadens sida. Lagen kräver att staden behandlar alla sina medborgare lika. Den klotterpolicy du ställer dig bakom undantar enskilda från den principen. Det borde staden akta sig noga för att göra. Din partikamrat Jimmy Baker i Botkyrka har även han fört fram denna insikt.

    Den tjänsteman i staden som bör veta om nolltoleransen och policyn gett effekt, kan endast förlita sig på sin egen tro. http://www.gatukonst.se/2012/09/03/thunblad-vet-inte-om-nolltolerans-funkar/

    Kanske det är dags att faktiskt backa upp policyn med någon form av verklighetsförankring? Det bör vara ett krav om man säger sig vilja ha välmotiverade beslut och inte bara förlita sig till enskilda tjänstemäns och saneringsfirmors personliga övertygelser.

    Varför inte göra som i Melbourne? Eller menar du att man i Melbourne har överseende med brott?
    http://www.melbourne.vic.gov.au/ForResidents/StreetCleaningandGraffiti/GraffitiStreetArt/Pages/Whatisstreetart.aspx

    Jag vill igen ställa frågan om vilka underlag du och policyn lutar er mot när ni menar att laglig graffiti leder till mer kriminalitet, skadegörelse och droganvändning?

  40. Elias Granqvist skriver:

    Hej igen, Lisa.

    Jag tror att jag redan har gått igenom mina synpunkter kring policyn på alla möjliga sätt.

    Det kanske är dags för dem som så gärna vill tillåta laglig graffiti, att gå ut och kraftigt fördöma dem som håller på med olaglig graffiti och klotter? Varför angripa en policy som är avsedd att stävja skadegörelsen i stället för att angripa dem som utför den skadegörelse som har lett till att policyn över huvud taget har behövt komma till stånd?

    Jag vet inte på vilka andra sätt du engagerar dig i den här frågan, men jag tror att du skulle få större sympati för din önskan om laglig möjlighet att ägna dig åt graffiti om du vände din kritik mot dem som förstör snarare än mot dem som försöker hindra dem som förstör.

  41. Lisa skriver:

    He
    Om det nu vore så att underlaget till klotterpolicyn och nolltoleransens effekter visade att skadegörelsen minskar. Men det gör de ju inte. Inte ens dess främste general på trafikkontoret Claes Thunblad påstår att det går att visa att nolltoleransen ger förväntat resultat.

    Det som den dock bevisligen resulterat i är att Ulla Hamilton och Christoffe Järkeborn använder fabricerade sifror, vaktbolag behår lagbrott när jobbar för SL och staden, tjänstemän jotar det fria kulturlivet med indahren markupplåtelse om de inte river sin lagliga vägg, Kristina Alvendal vill riva en privatägd laglugt uppförd graffitimålning, osv, osv

    Det godtycke och de maffiametoder du ställer dig bakom är ett större hot mot samhället än skadegörelsen.

    Och menar du verkligen att t.ex. Riksteatern inte tagit avstånd från skadegörelse och andra brott? Vad baserar du i så fall det på.

    Du och förespråkare för nolltoleransen har lätt att föra fram moralisk indignation men väldigt svårt att vara sakliga och visa på det underlag ni baserar besluren på. Är det verkligen så att du inte kan uppvisa några underlag som gör nolltoleransen trovärdig?

  42. Lisa skriver:

    I Södertälje hävdar man en 50%-ig minskning av skadegörelsen sedan man bejakade graffiti och gatukonst. De menar också att saneringskostnaderna minskat
    http://www.svtplay.se/klipp/270590/sodertalje-bereder-plats-for-gatukonst

    Om man nu vill stävja skadegörelse så verkar denna väg vara mer effektiv än den du och Ulla Hamilton valt. Detta borde duga som svar på ditt krav på de som vill ha lagluga väggar. Annars hoppas jag du återkommer med mer sakliga argument och lämnar moralismen därhän.

  43. Elias Granqvist skriver:

    Vilken moralism? Jag förespråkar laglydnad.

    Att bara få ner skadegörelsen med hälften tycker jag är ett dåligt resultat för en sådan insats som den i Södertälje. Hade resultatet varit 80-90 % så hade man kunnat tala om en framgång.

  44. Lisa skriver:

    Hur framgångsrikt är Stockholm i jämförelse? Finns det något som visar samma resultat? Varför inte avkräva samma resultat av din egen stad och egna tjänstemän. Nolltoleransen har funnits längre än Södertäljes projekt.

    Moralismen består i att du inte håller dig till laglydnad utan ställer dig bakom att tjänstemän hotar med indragna tillstånd, att lagliga alternativ både hindras och motarbetas. Trots att du på direkta frågor inte kan uppvisa ett enda underlag som ger stöd åt nolltoleransen. Hade det bara handlat om laglydnad hade du kunnat ställa dig bakom lagluga graffitiväggar istället som nu att du förespråkar maffiametoder, rättsosäkerhet, godtycke osv, gör du det?

  45. Lisa skriver:

    Just det, så var det det där med sakliga underlag. Har du några sådana?

  46. Elias Granqvist skriver:

    Det är ett faktum att folk klottrar. Det finns ingen anledning att staden skall upplåta plats för graffiti, som jag har påpekat tidigare. Det finns inga ”maffiametoder, rättsosäkerhet eller godtycke” i stadens agerande, policyn är tydlig i vad som gäller och gillar man inte ett myndighetsbeslut kan man alltid överklaga det.

    Jag förstår inte varför man skulle behöva ha någon form av statistiskt underlag för att ”försvara” att man tar ställning emot kriminalitet. Varje begånget brott är ett brott för mycket. Om du inte kan skriva under på det, tycker jag att det är du som skall fundera över dina moraliska utgångspunkter.

  47. Lisa skriver:

    Är det därför ni i moderaterna, Ulla Hamilton och Christoffer Järkeborn använder fabricerad statistik?

    Alla brott är dåliga men att polisen och vaktbolagen bryter mot lagen i syfte att tillämpa den nolltolerans och klotterpolicy du står bakom är värre än skadegörelsen. Hur förhåller sig din moraliska kompass till det?

    Att du accepterar godtycke och hot mot lagliga kulturinstituioner och deras verksamhet är ett faktum om du anser att staden ska motarbeta lagligt och publikt utövande av graffiti. Exemplen är många där hot förekommer men där inget beslut som går att överklaga fattats. Exempelvis när staden hotade Cyklopen med indraget tillstånd eller när Claes Thunblad stoppade Riksteatern från att affischera. Om jag har fel får du väl lägga upp de besluten här eller hänvisa till ett diarienummer. Annars går du finna dig i att bli anklagad för att stå bakom maffiametoder, för det är det det är.

    Men om det nu verkligen bara handlar om lagligt eller inte, varför är du då emot lagliga väggar? Menar du att lagliga väggar är olagliga eller innebär skadegörelse? Vad är det för lustigt juridiskt begrepp du har om du resonerar så?

  48. Elias Granqvist skriver:

    Ett kommunalt förvaltningsbeslut kan alltid överklagas. Om du tror något annat, måste du ha missuppfattat vad som gäller. Finns det något formaliafel i beslutet eller om det saknas fullföljdshänvisning, är det bara att vända sig till staden och be att få det åtgärdat.

    Jag anser inte att det ligger något godtycke i att följa en fastställd policy som torde vara välkänd för alla som är intresserade av frågan. Jag tycker inte heller att det kan kallas hot när man berättar vad policyn går ut på.

    Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen: det finns ingen anledning att staden skall finansiera fria konstnärers arbetsmaterial bara för att de utövar en viss typ av bildkonst.

  49. Lisa skriver:

    Så du tycker det är helt i sin ordning att polisen och av staden anlitade vaktbolag begår brott för att följa nolltoleransen och klotterpolicyn?

    Den formalia som saknas är både formellt beslut och på vilka grunder beslutet fattats, inte i något av fallen har staden kunnat redogöra för vilken del och hur, den legala verksamheten bryter mot klotterpolicyn. Om man bedriver legal verksamhet förväntar man sig inte att dtsden ska hota med indragna tillstånd. Det är godtyckligt när tjänstemännen avser att ”informera” om klotterpolicyn och trots att verksamheten uttryckligen följer policyn i allt (!)ges ändå inga tillstånd. Det är en medvetet godtycklig myndighetsutövning.

    De legala väggar som diskuteras inkluderar inte att staden betalar. Drift och annat finansieras av andra aktörer. Det som kan komma ifråga är om staden ska upplåta en vägg eller mark. Precis som man gör för mycket annat som den både betalar och inte betalar för. Skateparker, fotbollsplanrr, tirghandel, kaféer, uteserveringar, båt platser, kajplatser osv.

    Och angående att staden inte vill bidra till någon bara gör att de utövar en vids konstform. Kommunallagen kräver att alla behandlas lika vilket innebär att även graffiti bör få ta del av kommunens budget. Kolla med din kollega i Botkyrka. I alla fall får inte kommunerna undanta en specifik grupp eller konstform dom ju du och klotterpolicyn gör.

    Graffitifrämjandet berättade på debatten på AOTS att de sökt tillstånd för att anordna en workshop på Medborgarplatsen. De fick nej med hänvisning till att det såg ut som graffiti i utomhusmiljö. De skulle ha finansierat allt själva. Är det kanske bara att ”informera” om klotterpolucyn, eller ett ”formellt felaktigt” beslut? Vaf är din syn på det?

    Detta och att du och kommunen bryter mot likhetsprincipen, att polis och vaktbolag begår brott ställer du dig alltså bakom?

    Finns det något tillfälle då kommunen skulle ge tillstånd till laglig graffiti och inte motarbeta alla andra som vill se det genomfört?

  50. Lisa skriver:

    Så, ingen statistik eller andra underlag, inga diarienummer till fattade beslut och inget kraftfullt fördömande av polis och vaktbolags lagbrott? Demokratin verkar inte stå högt i kurs hos moderaterna och Elias Granqvist. Att försvara kungen och anklaga konst och konstnärer för att vara kriminella verkar dock vara ett återkommande tema.

  51. Elias Granqvist skriver:

    Lisa, det är du som påstår att polis och vaktbolag begår brott. Jag känner inte till det. Är det så, är det naturligtvis fel.

    Det är du som påstår att det inte har fattats beslut. Jag känner inte till det. När och i vilka sammanhang skall det ha skett?

    Om man skall ägna sig åt konst, måste man kunna försvara sin konst på konstnärlig grund, inte bara klaga på att man inte får som man vill.

    Har du inte mer att komma med, kan jag inte se att vi kommer någon vart i den här diskussionen. Jag har försökt vara vänlig och resonerande och jag har accepterat att du är anonym. Du upprepar dig ständigt och har inga nya argument. Jag har försökt förklara min ståndpunkt, men har behövt skriva samma saker om och om igen.

    Det är uppenbart att du inte vill förstå och inte tänker acceptera någon annan ståndpunkt än din egen. Tyvärr ser jag ingen möjlighet att fortsätta debattera mot dig.

  52. Lisa skriver:

    Jag har ovan (2010827) länkat till artiklar där det tydligt framgår att vaktbolag begår brott när de jobbar för staden för att upprätthålla klotterpolucyn och där det också framgår att pokis begår urkundsförfalskning för att dölja påhopp på en kollega som kritiserat nolltoleransen och klotterpolicyn. De fall som jag hänvisar till ovan är de där det inte finns några beslut att överklaga. Läste du inte artiklarna innan du svarade?

    Det är synd att du inte kan berätta hur du ser på dessa konkreta demokrayiska problem som kloterpolicyn och nolltoleransen är orsak till. Att hänvisa till att klotter är olagligt håller inte eftersom alla fall är lagliga.

    Kan du iaf lova att moderaterna och Ulla Hamilton inte fortsatt kommer använda fabricerad statistik?

  53. Elias Granqvist skriver:

    Jag trodde att du hänvisade till ytterligare brott, eftersom jag redan har kommenterat det du skrev i augusti.

    Vi hänvisar aldrig till statistik om vi vet att just den statistiken är oriktig. Det har gällt tidigare, det gäller nu och det gäller i framtiden.

    Att klotter är olagligt är själva kärnfrågan. Allt klotter är olagligt. Laglig konst är per definition inte klotter, men det kan som sagt finnas andra skäl till att det inte godtas. Punkt slut.

  54. Lisa skriver:

    Hej, tack för svar även om du lämnar själva,problematiken okommenterad.

    En sista fråga. Vilka skäl är det du refererar till när du säger att laglig konst inte alltid behöver godtas. Det är detta jag inte förstår varför du som politiker ska tycka till om, inte heller tjänstemännen om det inte handlar om utställning, curatorer eller amnat inom kursverksamheten. Varför tycka til om konst i samband med sanering och renhållning?

  55. Lisa skriver:

    Är din och modertaternas syn på graffiti ungefär som när Sverigedemokraterna inte vill att skattemedel ska gå till ”progressiv” och normbrytande konst?

Kommentera