Arkiv för april, 2011

Några tankar om konst

fredag, april 22nd, 2011

HÄSSELBY långfredagen 2011

När man talar om konst, kommer ofta frågan upp vad konsten skall ha för syfte. Det är nästan oundvikligt.

Jag tycker egentligen att det är en konstig fråga. Måste konsten ha ett syfte?

Om konsten har ett syfte, är det syftet då ändå inte uppenbart? Konst är till för att vara vacket, kontemplativt, inspirerande och avslappnande. I konsten kan man få en paus från den grå vardagen och kan få tillfälle att fundera på något annat. Den bästa konsten kan leda till det som Aristoteles kallade katharsis, det vill säga en rening av själ och sinne.

Konsten kan gärna få vara provokativ. Om man menar att ”kulturens uppgift är att göra majoriteten förbannad” (Röda Berget (s)), så tycker jag emellertid att man drar en felaktig slutsats. Det är som att påstå, att syftet med demokrati vore att skapa en arena för olika ideologier att skälla på varandra.

Bra konst är nyttig för människan. Det kan till och med vara så, att konsten är nödvändig. Människor har i alla tider skapat konst, och ofta var det den som var mest utskälld av sin samtid som faktiskt överlevde till eftervärlden och inte glömdes bort.

Den brittiske författaren Salman Rushdie skriver i NYT (referat i SvD också), att även om konsnärer hotas så gäller det inte konsten, fast det är konsten som kan vara ”farlig”. Det är förstås illa nog att konstnärer skall hotas för sitt sätt att uttrycka sig på.

Konst skall kunna kritisteras. Konst skall kritiseras.

Konst kan ofta innehålla element, som för somliga människor uppfattas som misshagligt. Den som inte kan ta en diskussion om konsten utan i stället hotar någon annan, borde dock själv visserligen respekteras för sin åsikt men aldrig för sitt förhållningssätt och sitt beteende.

Olaga hot är ju för övrigt straffbart. Den som hotar någon till liv och lem för att denne har skrivit, ritat eller målat något som uppfattas som provocerande, skall fängslas för detta. Även den som skapar konst kan förstås ha i åtanke att man kan sätta vissa gränser för sig själv. Även förtal och förolämpning kan vara mindre önskvärt och kan också det faktiskt leda till åtal, även om straffsatserna är betydligt lägre jämfört med olaga hot. Det är dock bara konstnären själv, som i förväg skall ha rätt att stoppa sina egna alster.

Censur är förtryck och kan aldrig accpeteras. Staten skall genom att slå vakt om yttrandefriheten värna möjligheten till konstnärlig frihet och inte som i andra länder, som Kina, vara den som inskränker denna frihet.

Vad skall staten mer göra i förhållande till kulturen? Traditionellt har staten ofta intagit en mecenatställning till de sköna konsterna. I Sverige inleddes detta senare än i andra länder. Det kom igång på allvar med Gustaf III, som var inspirerad av de italienska furstar han hade mött på resor i sin ungdom. Efter sin statskupp kunde Gustaf III göra lite som han ville med statens medel (förvisso använde han också en del av sina privata medel för samma sak). Innan dess hade statens anlitande av konstnärlig kompetens mest bestått i det som behövdes för statens egen verksamhet, såsom arkitekter för statliga förvaltningsbyggnader och ritare kunniga i heraldik för verksamheten vid Riksheraldikerämbetet.

När stat och kommuner har demokratiserats, har statens mecenatverksamhet mot konstnärer ändå levt kvar, om än i viss mån med annan inriktning. Oavsett makthavare och styrelseskick, påverkar dock de styrande förstås alltid konsten i någon mån genom detta. Det borde egentligen inte vara det offentligas uppgift att påverka det konstnärliga uttrycket på det vis som riskterar att göras.

Jag tror för min del, att offentligt stöd till konsten kan passivisera minst lika mycket, om inte mer, som kommersiell sponsring, även om ledamoten i KVHAA Hans Henrik Brummer skriver i SvD att det finns exempel på motsatsen. Varför skulle en konstnär ha tendensen att vara mindre påverkad av det offentliga som mecenat än av en privat mecenat? Vad är det som säger Kulturbloggen (s) att konstnären skulle bli fegare? Är det inte snarare så att konstnären måste våga mer?

I det borgerliga samhället är kulturen alltid en del av samhället. Den finns inte bara i periferin, som Martin Moberg (s) vill tro, men inte heller bara i centrum. Konsten finns överallt.

Kulturen skall i idealfallet kunna bära sig själv. Kulturen kan leda till arbetstillfällen, som Peter Högberg (s) påpekar, men han tycks ändå vara skeptisk till kommersialisering av konsten. Konst skall dock inte ställas i motsatsställning till annat i samhället, som Håkan Johult (s) gjorde i DN igår. Det är att jämföra fel saker om man gör så, menar jag. Goda konstnärer har i alla tider varit en likställd del av samhället och kunnat försörja sig på sina verk även på marknaden. Är det verkligen fel att ha en önskan om att folk skall kunna försörja sig själva? Göran Pettersson (m) tycker, med viss rätta, att Juholts inställning kan liknas vid kommunism.

Om man från det offentliga skall stödja konsten, kan det vara bättre att göra som många har föreslagit, nu senast Madeleine Sjöstedt (fp) och Christer Nylander (fp) i SvD, införa avdragsrätt för stöd till kulturen.

Staten har också ett ansvar för kulturarvet. Det är viktigt att bevara det vi har, från forntid, dåtid och samtid, för kommande generationer. Statliga arkiv, bibliotek och museer har en viktig roll i detta.

Det blev ganska många tankar om konst denna långfredag. Möjligen kunde det ha delats upp på flera inlägg. Jag hoppas att du som läsare har orkat läsa ända hit och tycker att mina tankar är tänkvärda även för dig. Jag avslutar här, men hoppas på dina kommentarer.

Sådant som följer med tjänsten

torsdag, april 21st, 2011

HÄSSELBY skärtorsdagen 2011

En något infekterad debatt har uppstått kring Thielska galleriet i Stockholm, eftersom den avgående intendenten vill bo kvar i tjänstebostaden även sedan hon har avgått från tjänsten. Lagen kan ge henne rätt till det, trots att bostaden alltså är just en tjänstebostad.

Förmåner som följer med en anställning brukar lämnas, när man lämnar anställningen. När det just kommer till bostäder, är dock hyreslagstiftningen generell och gör inga undantag just för tjänstebostäder, inte ens om de ligger i samma hus som arbetsplatsen och rent av kan ses som en del av arbetsplatsen. Det är olikt mycket annat: En tjänstebil eller ett tjänsterum (kontorsrum) skulle man ju självklart lämna ifrån sig om man lämnar en anställning, en tjänstedator kanske man löser ut från arbetsgivaren för det kvarvarande värdet efter avskrivningar, men just när det kommer till en bostad har arbetsgivaren rent lagligt inget särskilt att säga till om, ifall den anställde har bott där ett tag. Det spelar inte ens någon roll om den anställde erbjuds en ersättningsbostad, så som har gjorts i detta fall. Besittningsrätten finns ändå så den anställde kan tacka nej till den erbjudna ersättningsbostaden.

Jag tycker att intendenten och hennes man (som var intendent där före henne) framstår som ganska gnälliga i sammanhanget, och nu visar det sig dessutom att de inte alls har behandlat andra anställda på samma sätt som de själva vill bli behandlade. Som framgår av Svenska Dagbladet idag, skall intendenten för några år sedan ha drivit igenom att en pensionerad medarbetare fick lämna en annan tjänstebostad, trots att han hade fått löfte om att han skulle få bo kvar även efter pensionen. Paret har väl också haft några år på sig att tänka på sin bostadssituation, det kan inte ha kommit som en överraskning för dem att pensionen kommer en dag, något som också påpekas i Expressen.

Det borde vidare kunna regleras uttryckligt i ett avtal om bostadsförmån, att besittningsskyddet upphör när anställningsförhållandet är till ända.

Fler synpunkter om saken: Nils Forsberg i Expressen, Rabiatfeminism.

Spårvägar är bra, tunnelbana bättre

onsdag, april 20th, 2011

HÄSSELBY onsdagen den 20 april 2011

Tankar kring nya spårvägslinjer i Stockholm har nyligen presenterats. Spårvagnar kan ta fler passagerare än bussar, de är bekvämare och mer miljövänliga. Däremot är de mindre flexibla och det kostar att lägga ner spår i gatan.

Spårvägar kan passa på vissa sträckor, beroende på hur passagerarantalet och den övriga infrastrukturen ser ut på platsen. Spårvagnen längs Strandvägen är förvisso en bra lösning just där.

Om man ändå skall göra stora investeringar i infrastruktur som skall fungera i flera decennier framåt och försörja de stora nybyggda områden som behövs i vår stad, är det nog ännu bättre att satsa på mer tunnelbana. Kostnaden är hög, men det betalar sig i längden. Där håller jag med Maria Rankka från Stockholms handelskammare och kommunalrådet Magnus Andersson (c). Andersson skrev också om saken på sin blogg igår.

Vällingby parkstad eller Råcksta gård?

tisdag, april 19th, 2011

HÄSSELBY tisdagen den 19 april 2011

Ny bebyggelse planeras invid Vattenfalls nuvarande kontor i Råcksta. Den nya bebyggelsen skall bli till, sedan Vattenfall har flyttat därifrån. Vattenfall har planerat att flytta sitt huvudkontor till Solna inom några år.

I planerna för den nya bebyggelsen har ett nytt namn förekommit, Vällingby parkstad. Bebyggelsen skall ligga kring Råcksta gård och i stor utsträckning bestå av individuellt utformade radhus. Anknytningen till Vällingby har man velat göra, genom att det ortnamnet är mycket mer känt än Råcksta och anses ha ett bra rykte.

Inför stadsdelsnämndens sammanträde idag kom ett antal medborgare som bor i Råcksta. De vill att den nya bebyggelsen skall kallas Råcksta gård, eftersom området alltid har hetat Råcksta och bebyggelsen skall ligga just kring den gamla fina gården Råcksta. Råcksta är också namnet på tunnelbanestationen som ligger intill den planerade bebyggelsen.

Förslaget lämnades in som ett medborgarförslag. Frågan ligger egentligen inte på stadsdelsnämndens bord, beslut om namnfrågor av detta slag fattas av kommunfullmäktige efter beredning i Stadsbyggnadsnämnden.

Det hindrar förstås inte, att stadsdelsnämnden kan göra sin synpunkt känd, om stadsdelsnämnden kan enas om en synpunkt. Vid diskussion inom den borgerliga gruppen, yttrades flera olika synpunkter på saken.

Jag tycker nog själv att ett bra namn kunde vara Råcksta parkstad.

Förbundsstämma 6-7 maj

tisdag, april 19th, 2011

HÄSSELBY tisdagen den 19 april 2011

Idag blev jag extra glad när jag kom hem och såg vad som hade kommit i posten: handlingarna till förbundsstämman 2011.

Moderaterna i Stockholms stad har sin förbundsstämma 6-7 maj. Tyvärr är det samtidigt som Sverigemötet (som motsvarar det som tidigare hette kommunala rikskonferensen), men man kan inte åka på alla möten alltid och jag tycker nog att förbundsstämman är viktigare eftersom det tas en del viktiga organisatoriska beslut där.

Jag har skrivit fyra motioner till förbundsstämman. Förbundsstyrelsen föreslår att tre av dem skall besvaras (angående avskaffande av värnskatt, angående avskaffande av Sveriges indelning i län och om statens ansvar beträffande smittsamma djursjukdomar) och föreslår bifall på en av dem (införande av gemensamma regler för folkbokföring inom EU). Det skall bli intressant att debattera motionerna.

Stockholm drar Sverige

tisdag, april 19th, 2011

HÄSSELBY tisdagen den 19 april 2011

Stockholm är hela Sveriges tillväxtmotor. Det visas inte minst av att Stockholm står för hälften av statens skatteintäkter. Det kan ses som orättvist för Stockholm. Ändå fortsätter tillväxten här.

Stockholm går alltså bra trots de höga skatterna, men skulle kunna fungera som ett ännu bättre draglok för hela landet om mer pengar finge behållas. Man kan tycka att vi borde ha kommit längre på väg mot en jämnare fördelning av skatteuttaget, när vi har haft borgerlig regering här i landet sedan 2006. Framförallt borde förstås värnskatten tas bort.

Samlingspartiet störst i Finland

söndag, april 17th, 2011

HÄSSELBY söndagen den 17 april 2011

Samtliga partier ser ut att gå bakåt i det finska valet, utom Sannfinländarna, som ökar rejält och blir tredje störst, näsan lika stort som socialdemokraterna. Samlingspartiet, som är moderaternas närmaste motsvarighet i Finland, blir dock det största partiet, vilket är viktigt eftersom det är det största partiet som enligt grundlagen skall få den första chansen att försöka bilda ny regering.

I Finland finns inte någon blockpolitik som i Sverige. Man kan tänka sig att Centern lämnar inte bara statsministerposten utan kanske även regeringen, efter att de har gjort ett riktigt dåligt val och bara blivit fjärde största parti. Samlingspartiet bjuder kanske i stället in socialdemoraterna till koalitionsöverläggningar, samt en del mindre partier som Gröna förbundet och Svenska folkpartiet, möjligen även Kristdemokraterna.

Det blir intressant att se hur man kommer att hantera Sannfinländarna parlamentariskt. Partiet har redan varit representerat i riksdagen sedan länge, men har tidigare alltid varit en relativt liten grupp. De kommer dock sannolikt inte att behövas för att skapa en majoritetsregeringskoalition.

Läs mer: HBL, YLE.

SvD rapporterade för övrigt också, att polisen i Finland utreder förstörelse av olika partiers valreklam på sta’n. Sådana utredningar kan man tycka att den svenska polisen kunne vara mer benägen att göra också, när det är val här i Sverige.

Sverige får god uppmärksamhet

söndag, april 17th, 2011

HÄSSELBY söndagen den 17 april

Det är alltid roligt när de går bra för Sverige. DI rapporterar att Sveriges goda ekonomi uppmärksammades positivt på IMF:s och Världsbankens möten i Washington nu i helgen.

Vi har mycket att tacka vår nuvarande regering för.

Opinionsläge och valresultat

söndag, april 17th, 2011

HÄSSELBY söndagen den 17 april 2011

I den senaste opinionsmätningen från SIFO, som publiceras i Svenska Dagbladet idag och även kommenteras av AB, ligger det borgerliga blocket (alliansen) och det socialistiska blocket + Miljöpartiet (som tillsammans tidigare kallade sig de rödgröna) lika. Det är förstås intressant att notera, när man vill utvärdera den senaste tidens politiska utspel och hur de kan ha påverkat folks åsikter om partierna.

Vad som spelar roll i den praktiska politiken är emellertid mandatfördelningen i de beslutande församlingarna, på riksplanet således riksdagen, regionalt de olika landstings- och regionfullmäktigena och på det lokala planet kommunfullmäktigeförsamlingarna i kommunerna. Opinionsmätningarna har större betydelse när det närmar sig val. I Sverige lär det dröja till 2014, eftersom möjligheten att utlysa extraval i praktiken aldrig utnyttjas här, trots att det egentligen inte finns någon klar parlamentarisk majoritet. (Det hade annars kanske varit läge för det i början av det här året, det skrev jag om på den här bloggen den 23 januari i år.)

Bra synpunkter på de här senaste opinionssiffrorna finns hos riksdagsman Göran Pettersson (m) och KSO i Örebro Kent Persson (m). Intressanta tankar, framförallt beträffande Centerpartiets ställning, ges också av Peter Andersson (s) och Johan Hedin (c). För egen del är jag faktiskt mer intresserad av hur det går i riksdagsvalet i Finland idag.

Vår, glass och en ekonomisk lektion

lördag, april 16th, 2011

HÄSSELBY lördagen den 16 april 2011

Nu har våren verkligen kommit till Stockholm och även om vindarna var lite kyliga, var det dags för den första styckglassen från en kiosk. Min favoritglass från förra året finns inte kvar, så jag valde en gammal klassiker i stället. Det fick mig att tänka på något, som lärde mig vad inflation var när jag var liten.

Vissa av glassarna är likadana år från år, men de ökar i pris något för varje år. När jag var liten funderade jag på det där. Glassen var ju densamma som förra året, lika stor, samma ingredienser och smaken var också sig lik. Så vad var skillnaden som gjorde att den kostade mer? Var det bara för att tillverkaren ville tjäna mer pengar? Nej, bolaget hade nog lagt priset på en nivå som de trodde att köparna var beredda att betala. Så skillnaden hade egentligen något att göra med själva värdet.

En likadan glass hade egentligen samma värde som året innan. Det som förlorade i värde var således pengarna. Det är inflation.

Glass kan alltså vara bra för barn. För mycket glass är nog inte nyttigt. Rätt mängd glass kan dock ge en insikt i att pengars värde kan förändras, även för den som ännu inte har börjat skolan.