Renägarna vann i HD – men vinner de i längden?

HÄSSELBY onsdagen den 27 april 2011

Renägarna vann det mål i Högsta domstolen, som jag refererade till igår (SvD, DN samt domen från HD). Givet lagstiftningen var det ingen oväntad utgång. Å andra sidan kan det vara så att tiden talar emot renägarna i fall som detta.

Rennäringen bedrivs inte idag på det sätt som gjordes för hundra år sedan. Skogsbruket bedrivs inte heller på samma sätt som för hundra år sedan. Det man i gamla tider kunde dela på, kan man i praktiken inte dela på längre med ett modernt, mer mekaniserat och närmast industrialiserat sätt att bedriva såväl skogsbruk som rennäring. Skogsägaren fäller skog på stora arealer på en gång och sätter sedan plantor, och dessa äts upp av renarna när deras ägare numera inte längre är nomadiserande och håller efter dem dag och natt.

Jag tror tyvärr att renägarna gör sig själva en otjänst i längden när de drar ärenden som detta till rättegång. Många renägare har förvisso en gammal sedvanerätt att använda andras marker när de driver sina renar, men samtidigt piskar detta hela tiden upp konflikter. Kanske borde rennäringen kunna reformeras och renarna hållas i hägn på egna marker, på samma sätt som annan modern djurhållning? Åtminstone borde renägarna avstå från att låta sina renar gå på skogsmarker med nyplanterad eller ung skog. Det vore en kompromiss som skulle gynna grannsämjan och jag kan inte tänka mig att det skulle vara till nackdel för möjligheten att hålla renar med förtjänst. I annat fall kan konflikterna i framtiden nödgas leda till att man stiftar lag som inskränker sedvanerätten.

Andras synpunkter i frågan:
Applådernas dag – samerna triumferar av Göran Elmertoft
Samerna fick rätt – tyvärr av Jan-Inge ”Jinge” Flücht (v)
Dom i Nordmalingmålet av Jakob Heidbrink på Juridikbloggen (och på egen blogg)
Samerna vann av journalisten Ann Helena Rudberg

(Jag avstår från att länka till vissa bloggar som i och för sig har intressanta synpunkter på denna fråga, men där skribenten inte skriver ut sitt namn.)

10 svar till “Renägarna vann i HD – men vinner de i längden?”

  1. Anna skriver:

    Det är markägarna som dragit ärendet till rättegång.

  2. Elias Granqvist skriver:

    Anna, du har rätt såtillvida att det var markägarna som väckte talan, men ett civilrättsligt tvistemål avgörs bara i domstol om parterna inte själva kan förhandla fram en uppgörelse. En stämning leder således inte till rättegång, om parterna kan förlikas dessförinnan. Jag kunde förstås ha varit tydligare i min text avseende detta.

  3. Jacob S skriver:

    Renar äter (till skillnad från älgar) inte i tall- och granplantor. Av det skälet är renar inte något allvarligt problem för skogsbruket, även om de lokalt kan göra skada på nyplanterad skog genom att trampa ned den.

  4. Elias Granqvist skriver:

    Jacob S., jag får erkänna att jag inte är så kunnig i renars matvanor, men för skogsägaren spelar det ingen roll om plantorna blir söndertrampade av en hjord renar eller uppätna av några älgar. Om plantorna förstörs påverkar det skogsbruket negativt oavsett hur det går till. Renar borde därför hålllas borta från nyplanterad skog.

  5. Johan skriver:

    Om man vender på det: Om renbetesland förstörs påverkar det rennäringen negativt oavsett hur det går till. Nyplanterad skog borde hålllas borta från renbetesland. I alt for mange tilfeller er samer blitt drevet bort fra sitt land, være det seg skogsdrift, mineralutvinning, hyttefelt, oppdemning av sjøer, oljeutvinning, veibygging og vindkraftverk. Alt i navnet på økonomisk utvikling, og dette gjelder i hele nordskadinavia samt kolahalvøya i Russland. Alt for lenge har det vært åpent for inngrep i samiske reinbeiteområder. Forhåpentligvis styrker denne dommen muligheten for reindriftsutøvere til å begrense inngrep i deres beiteland.

  6. Elias Granqvist skriver:

    Johan, du tar upp en angelägen fråga som i och för sig inte omfattades av den aktuella domen. Lika lite som renägarna skall inkräkta på andras marker mer än nödvändigt skall förstås andra inkräkta på renägarnas marker mer än nödvändigt. Många renägare har tidigare haft land som historiskt har exproprierats för olika syften och det har inte varit bra. Mycket land i Norrland som kanske borde ha tillerkänts olika renägare på 1800-talet ansågs på den tiden i stället ägas av staten och det är en situation som vi tyvärr inte utan stora problem kan åtgärda i efterhand.

  7. Staffan skriver:

    Hej Elias!

    Huruvida en ren råkar trampa på en tallplanta eller inte har ingen koppling till om renägarna är nomadiserande eller inte, renen vistas i samma skog oavsett om ägaren är nomadiserande eller inte. Renen utgör inget hot mot skogen, det vet de flesta som har praktisk erfarenhet av rennäring och skogsbruk.

    Du säger att skogsbruket påverkas negativt av renarna. Det är intressant att markägarna tar upp detta påstådda problem. Dels får man beundra markägarnas långsiktiga affärsplan som sträcker sig minst 80 år framåt i tiden. Alltså till nästa slutavverkning som möjligtvis kommer att utföras av markägarens barnbarn om familjen mot förmodan fortfarande ägnar sig åt skogsbruk. Dels är det intressant att markägarna NU värnar om återväxten på ett helt annat sätt än vad man tidigare gjort, tidigare har det krävts lagstiftning för att säkerställa att de som har avverkat skog också har tagit ansvar för anläggning av ny skog genom sådd eller plantering.

  8. Elias Granqvist skriver:

    Staffan, om renägarna följer med sina renar, kan de naturligtvis se till att renarna inte skadar nysatta trädplantor. Om de inte följer med renarna, vem håller efter dem då? Skador på skogen från fritt levande djur kan skogsägare i viss utsträckning behöva tåla, men boskap har ägaren alltid ansvar för.

    Jag kan inte tala för alla skogsägare, men seriösa skogsägare tänker alltid på återväxten, alldeles oavsett att de i normalfallet aldrig själva kommer att se de sådda plantorna avverkas om sådär åttio till hundra år. Den lagstiftning som du hänvisar till har funnits, för att det har funnits en liten andel skogsägare som inte har bedrivit en seriös verksamhet. För de flesta skogsägare har den lagstiftningen påbjudit saker som de skulle ha gjort ändå.

  9. Stina skriver:

    Hej.
    Nej, det är inte de renskötande samernas fel att dessa frågor hamnat i Högsta Domstolen. Och det är inte ens synd om markägarna som förlorade trots att det kostar ca 19 miljoner kronor. Markägarna har sponsorer som LRF, Noora Skogsägarna och Länsförsäkringar. Så de har rent ekonomikst vågat ta denna frågan till prövning ända upp till HD. Samebyarna stämdes av dem helt sonika och uppdraget var att stoppa renens vinterbete vid kulstområden. Samebyarna vann och det är helt i sin ordning. De visste att de hade sedvanerätt till vinterbete, men markägarnas advokater upplyste inte sina klienter om rikserna med att ev förlora en sån här tvist.
    Det är älg som gör skador på skog, inte renen.

    Varsågod å betala LRF, Länsförsäkringar.

  10. Stina skriver:

    Hej.
    Nej, det är inte de renskötande samernas fel att dessa frågor hamnat i Högsta Domstolen. Och det är inte ens synd om markägarna som förlorade trots att det kostar ca 19 miljoner kronor. Markägarna har sponsorer som LRF, Norra Skogsägarna och Länsförsäkringar. Så de har rent ekonomikst vågat ta denna frågan till prövning ända upp till HD. Samebyarna stämdes av dem helt sonika och uppdraget var att stoppa renens vinterbete vid kulstområden. Samebyarna vann och det är helt i sin ordning. De visste att de hade sedvanerätt till vinterbete, men markägarnas advokater upplyste inte sina klienter om riskerna med att ev förlora en sån här tvist.
    Det är älg som gör skador på skog, inte renen.

    Varsågod å betala LRF, Länsförsäkringar.

Kommentera