Arkiv för april, 2011

Våren hälsas med raketer

lördag, april 30th, 2011

HÄSSELBY lördagen den 30 april 2011

Idag är det Valborgsmässoafton och i Sverige firar vi våren med eldar och fyrverkeriraketer. Det är ett traditionellt och vackert firande.

Det som har kallats den arabiska våren möts också med raketer, men av annat slag. I Libyen, Syrien och ytterligare några länder där diktatorer benhårt biter sig fast trots folkets önskan om demokrati, möts regimens motståndare med eldvapen och raketbeskjutning. Från Syrien rapporteras bland annat att militären har beskjutit och stormat en moské, något som är helt oförsvarligt. I Egypten avgick Mubarak från presidentposten, men demokratin känns ännu ganska avlägsen. Visst finns det anledning att önska en bättre vår för Arabiens folk.

Lite skall skall man tåla

fredag, april 29th, 2011

HÄSSELBY fredagen den 29 april 2011

En hundägare i Växjö har fått rätt mot några grannar, enligt referat i SvD och DN samt mer på Djuristbloggen. Grannarna ville att myndigheterna skulle ålägga henne förbud att ha sina hundar ute på tomten mer än en viss tid per dag, eftersom de skällde så mycket.

Jag vet inte hur mycket hundarna skäller i det aktuella ärendet, men i princip verkar det rimligt att inte använda offentliga förbud för att sätta stopp för hundskall. Å andra sidan måste en hundägare tänka på sina grannar och se till att hundarna inte stör. Hundarna måste uppfostras. Det handlar om vanligt hyfs och god grannsämja.

Valhemligheten slaktas för hypotetiska korruptionsmisstankar

fredag, april 29th, 2011

HÄSSELBY fredagen den 29 april 2011

Jag gillar inte att mitt parti nu släpper principen om att man även ekonomiskt skall ha rätt att stödja ett parti anonymt. Jag har skrivit om det förut på den här bloggen, den 19 mars i år.

Europarådet har visserligen riktat kritik mot Sverige för att vårt land inte är tydliga med hur de politiska partierna finansieras, men tycks då ha glömt att svenska partier till största delen finansieras genom offentligt partistöd, det vill säga över skattsedeln. Det är ett problem av ett annat slag, eftersom det fjärmar partierna från sina medlemmar och väljare, som SvD skriver (SvD tycker för övrigt att moderaternas omsvängning är bra). Med offentligt partistöd riskerar partierna att bli delar av statsmakten snarare än de verktyg för demokratisk insyn i och kontroll av makten som de är ämnade att vara.

Kritiken har framför allt grundat sig på misstanken, att anonyma gåvor kan vara ett sätt att muta partier att verka för en viss politik. Några konkreta exempel har mig veterligen dock inte kunnat pekas ut.

Partisekreterare Sofia Arkelsten skrev igår, att partiet framöver skall offentliggöra alla personer som ger mer än 20 000 kr på ett år. 20 000 kr är en ganska lågt satt gräns. Den som tror att man kan ”köpa” ett parti i en fråga för 20 000 kr borde nog tänka en gång till. En enskild person kanske skulle kunna mutas med den summan, men inte ett helt parti.

Jag tror för övrigt, att ett parti påverkas betydligt mer av personer som faktiskt engagerar sig i partiet och påverkar dess politik genom argumentation och enträget arbete, än av utomstående personer som ger penninggåvor. Är det inte just politiskt engagemang en politiker skall kunna ägna sig åt? Se hur Fredrik Reinfeldt på ett positivt sätt har omdanat och moderniserat moderaterna.

Hur som helst kommer offentliggörande bara göras framöver. De som tidigare har givit pengar till partiet kan vara lugna med att de får behålla sin anonymitet. De får förstås träda fram om de själva vill, men det är i så fall deras eget val.

Omsvängningen i denna fråga skulle eventuellt kunna leda till något bra ändå. Socialdemokraterna tar visst emot pengar från juridiska personer (företag och föreningar), och det kanske de kan förmås att sluta med om nu moderaterna går med på att offentliggöra sina bidragsgivare.

Moderaterna tar inte emot pengar från juridiska personer. Det är en viktig princip som har gällt hos oss sedan länge, eftersom juridiska personer inte är väljare och alltså inte skall företrädas av de politiska partierna.

Det sägs ibland att socialdemokraternas valarbetare har lön för sitt kampanjearbete. Det känns konstigt för en moderat. Vi moderater jobbar ideellt i valrörelsen, vi gör en insats för det vi tror på. Det brukar vidare hävdas att de socialdemokratiska valarbetarnas löner betalas av olika LO-förbund eller att valarbetarna rent av är LO-anställda som får valarbeta för socialdemokraterna på sin betalda arbetstid. Sådant förefaller ännu konstigare. Det vore bra om de uppgifterna kunde dementeras.

Renägarna vann i HD – men vinner de i längden?

onsdag, april 27th, 2011

HÄSSELBY onsdagen den 27 april 2011

Renägarna vann det mål i Högsta domstolen, som jag refererade till igår (SvD, DN samt domen från HD). Givet lagstiftningen var det ingen oväntad utgång. Å andra sidan kan det vara så att tiden talar emot renägarna i fall som detta.

Rennäringen bedrivs inte idag på det sätt som gjordes för hundra år sedan. Skogsbruket bedrivs inte heller på samma sätt som för hundra år sedan. Det man i gamla tider kunde dela på, kan man i praktiken inte dela på längre med ett modernt, mer mekaniserat och närmast industrialiserat sätt att bedriva såväl skogsbruk som rennäring. Skogsägaren fäller skog på stora arealer på en gång och sätter sedan plantor, och dessa äts upp av renarna när deras ägare numera inte längre är nomadiserande och håller efter dem dag och natt.

Jag tror tyvärr att renägarna gör sig själva en otjänst i längden när de drar ärenden som detta till rättegång. Många renägare har förvisso en gammal sedvanerätt att använda andras marker när de driver sina renar, men samtidigt piskar detta hela tiden upp konflikter. Kanske borde rennäringen kunna reformeras och renarna hållas i hägn på egna marker, på samma sätt som annan modern djurhållning? Åtminstone borde renägarna avstå från att låta sina renar gå på skogsmarker med nyplanterad eller ung skog. Det vore en kompromiss som skulle gynna grannsämjan och jag kan inte tänka mig att det skulle vara till nackdel för möjligheten att hålla renar med förtjänst. I annat fall kan konflikterna i framtiden nödgas leda till att man stiftar lag som inskränker sedvanerätten.

Andras synpunkter i frågan:
Applådernas dag – samerna triumferar av Göran Elmertoft
Samerna fick rätt – tyvärr av Jan-Inge ”Jinge” Flücht (v)
Dom i Nordmalingmålet av Jakob Heidbrink på Juridikbloggen (och på egen blogg)
Samerna vann av journalisten Ann Helena Rudberg

(Jag avstår från att länka till vissa bloggar som i och för sig har intressanta synpunkter på denna fråga, men där skribenten inte skriver ut sitt namn.)

Skogsbruket och renbetesrätten

tisdag, april 26th, 2011

HÄSSELBY tisdagen den 26 april 2011

Igår skrev jag om allemansrätten. Idag skriver journalisten Svante Isaksson i Svenska Dagbladet om en närliggande fråga, nämligen frågan om renbetesrätt på annans mark. Det är en fråga som visserligen inte berör oss i Stockholmsområdet så direkt men som ändå är av riksintresse, eftersom det rör två av våra mest utbredda näringsgrenar inom lantbrukssektorn, nämligen skogsbruket och rennäringen.

Jag är inte insatt i det specifika rättsfall som Isaksson beskriver, men själva principfrågan han tar upp är intressant: varför lämnar lagstiftaren en så uppenbar konflikt mellan två näringsgrenar att avgöras genom rättspraxis? Det är ju inte första gången de två näringarna står emot varandra i domstol.

Storstockholms brandförsvars fullmäktige

tisdag, april 26th, 2011

HÄSSELBY tisdagen den 26 april 2011

I kväll sammanträdde fullmäktige i Storstockholms brandförsvar, som är ett kommunalförbund för gemensamt handhavande av brandkår och räddningstjänst i Stockholms stad och ett antal kommuner norr och öster om staden. Jag är ersättare i fullmäktige och idag tjänstgjorde jag också i stället för en ordinarie ledamot som hade förhinder.

Förbundet bildades den 1 januari 2009 och tog då över verksamheten från de kommuner och kommunalförbund som hade funnits i de ingående kommunerna tidigare. Från början var det tänkt att flera kommuner skulle ingå i förbundet, men några drog sig ur i sista stund vilket fick till följd att budgetläget inte riktigt blev som man hade tänkt sig. Dessutom tar det ett tag att lägga samman ett stort antal brandkårer för att uppnå de mest rationella samordningsfördelarna. Just nu ser inte ekonomin så bra ut för förbundet och samtidigt kan man aldrig tumma på kvaliteten i denna typ av verksamhet. Jag är dock övertygad om att Storstockholms brandförsvar kommer att visa sig effektivt ur alla synpunkter på sikt.

Slå vakt om allemansrätten

måndag, april 25th, 2011

HÄSSELBY annandag påsk 2011

Under påsken har Expressen, Göteborgs-Posten, Helsingborgs Dagblad och Svenska Dagbladet skrivit om allemansrätten på ledarplats. Jag skrev om allemansrätten på den här bloggen den 30 mars i år, men finner nu anledning att återkomma till ämnet.

Allemansrätten innebär en rätt för den enskilde att ta väg över annans mark och att utnyttja det naturen ger så länge det inte inkräktar på markägarens rätt och ekonomiska intressen. Allemansrätten innebär inte, att vem som helst kan bedriva storskalig kommersiell verksamhet på annans mark. Det kan nämligen inskränka på markägarens intressen i sitt skogsbruk och sin jakt.

Det vore skandal, om den utredning som Naturvårdsverket har initierat skulle komma fram till något annat. Som markägare har man, och skall alltid ha, möjlighet att säga nej till en kommersiell, störande eller skadlig verksamhet som någon annan bedriver på ens mark.

Allemansrätten skall bestå, men den skall inte omfatta mer än den redan gör. Det är viktigt att man med eget ansvar skall ha fortsatt rätt att röra sig i den svenska naturen, som också påpekas på Hoforsbloggen och bloggen Snacktorget. Den svenska turistnäringen bygger inte på att storskalig safariverksamhet skulle få utnyttja vilken mark som helst. Svensk syltförsäljning står inte och faller med att bärplockare skulle få dra fram i skogarna utan att ta hänsyn till skogsbrukarens naturvårdsintresse.

Det borde egentligen inte behövas ett uttryckligt ”förbud mot kommersiell verksamhet utan någon form av tillstånd, i synnerhet när det gäller större grupper”, som Jerker Nilsson (v) föreslår. Enligt allemansrätten är det nämligen redan förbjudet.

Det skall inte vara meningen att en översyn av allemansrätten skulle medföra en inskränkning av vår allemansrätt, som Lasse Strömberg (v) fruktar. Tvärtom bör en översyn inte leda till annat än att befintliga ramar kodifieras så att det blir tydligare för alla vad som redan gäller. Som Martin Edgélius också skriver, skall allemansrätten aldrig få leda till intrång i äganderätten. Vid rätt tillämpning, gör den inte det idag heller.

Problemet är snarast, som jag också skrev i mitt förra inlägg om allemansrätten den 30 mars, att allemansrätten till stor del är okodifierad. Det innebär att många inte vet eller förstår, vad de faktiskt får och inte får göra på annans mark. I vissa fall handlar det nog också om, att somliga inte vill låtsas om att de kanske går över gränsen.

Det skulle behövas fler prejudicerande rättsfall på området. En tydlig kodifiering av redan befintliga regler kan också vara bra.

Sverige och europakten

måndag, april 25th, 2011

HÄSSELBY annandag påsk 2011

När jag läste (SvD, SDS) att vår finansminister Anders Borg (m) menade att Sverige är på väg in i den så kallade europakten inom EU, så blev jag rätt fundersam. Sverige har med goda skäl hittills stått utanför. Mattias Lundbäck (m) är ekonom, så han kan förklara saken bättre än jag. För övrigt stöds tanken varken av oppositionen (Tommy Waidelich (s) i DN) eller inom alliansen (Hans Lindqvist (c)).

Ibland vet man inte riktigt vad Sverige vill med EU, som Rolf Gustafsson skriver i SvD. Å andra sidan känns det ofta som om inte ens EU vet vad EU vill med EU. Skall det vara ett sambarbete av självständiga stater, en allians, ett statsförbund eller så småningom till och med en federation? Det är många viljor som drar åt olika håll. Alla medlemsländer har nog gått med i unionen utifrån sina egna förutsättningar och föreställningar och med tidens och samhällets utveckling blir dessutom dessa grundtankar omoderna med tiden.

Missförstå mig rätt nu, jag är inte någon EU-kritiker. Sverige skall delta i det europeiska samarbetet. Såväl Sverige som andra länder inom gemenskapen måste dock fundera igenom vad man faktiskt vill ha unionen till i framtiden, så att man kan komma överens om en gemensam framtidsvision.

En del av bloggosfären

måndag, april 25th, 2011

HÄSSELBY annandag påsk 2011

Idag har jag ägnat lite tid åt att lägga till några länkar i länklistan på hemsidan för moderaterna i Hässelby. Många av länkarna går till partikolleger som liksom jag bloggar om politiken (och ofta om en del annat också).

Det finns så många bloggar ute i cyberrymden numera, så man kan undra hur många människor som egentligen läser dem alla. Jag hinner själv inte med att läsa mer än en handfull bloggar någorlunda regelbundet (det är i stort sett dem som jag har länkar till från min egen blogg). Jag försöker också följa bloggandet från socialdemokrater, eftersom det är viktigt att få en känsla för hur de ser på aktuella politiska händelser, men där sprider jag mitt läsande mer och läser inte särskilt ofta samma bloggar hela tiden.

Allra mest skulle jag nog vilja veta om någon följer min blogg med regelbundenhet eller om jag lyckas påverka någon med det jag skriver. Å andra sidan känner jag också ibland, att jag någon mån skriver denna blogg som en form av politisk dagbok, för att få ner mina egna tankar på pränt och formulera dem även inför mig själv. Kan jag därmed påverka någon, så är det mest en god följdeffekt.

Kollektivtrafikens färger

söndag, april 24th, 2011

HÄSSELBY påskdagen 2011

I en annan del av Stockholm har man nyligen fått en utbyggd spårväg och med den också nya vagnar. Dessa har, efter omröstning bland tre förslag från olika formgivningsbyråer, målats svarta med detaljer i guld.

I lokalpressen kan man följa en livlig diskussion i insändare varje vecka, som berör färgen på de nya spårvagnarna. En del tycker att de är vackra, andra tycker att de är fula och att de inte syns så bra när det är mörkt. Flera uttrycker också åsikten, att spårvagnarna borde vara blå, så som spårvagnar av tradition har varit i Stockholm.

Den klassiska ljusblå färgen fick Stockholms spårvagnar efter en tävling 1918, där konstnären Isaac Grünewalds förslag vann; innan dess hade de en mörkare blå färg. Bussarna blev röda för att ha en annan färg än spårvagnarna och tunnelbanans vagnar fick senare en grön färg för att även de skulle ha en egen signalfärg. Än idag är de flesta av kollektivtrafikens bussar i Stockholm röda, men sedan några år är de så kallade stombussarna i stället blå. Tunnelbanans vagnar började målas blå på 1970-talet men gamla vagnar målades inte om utan behöll den gröna färgen tills de utrangerades. De moderna tunnelbanevagnarna är inte helfärgade i en färg, de är delvis blå och delvis grå.

Det finns en poäng i att spårvagnarna borde ha sin klassiskt ljusblå färg, men samtidigt har alltså även de övriga signalfärgerna för de olika kollektivtrafikslagen i stort sett redan försvunnit. Jag tycker dessutom att de svarta spårvagnarna är fina.

Däremot kan jag vända mig emot, att det finns spårvagnar i Stockholm som har Norrköpings kommunvapen på sig. Det såg jag på en av vagnarna idag. Om spårvagnarna i Stockholm skall ha ett vapen, borde det förstås vara Stockholms stadsvapen. SL lyder i och för sig under landstinget, men Stockholms läns landsting tycks inte ha något till övers för heraldik och har aldrig antagit något vapen.