Valhemligheten borde vara okontroversiell i en demokrati

HÄSSELBY lördagen den 19 mars 2011

Partisekreterare Sofia Arkelsten intervjuades i Ekots lördagsintervju i Sveriges Radio idag. Hon pressades bland annat på svaret om varför Moderaterna inte vill offentliggöra vem som ger pengar till partiet.

Sverige är en demokrati, där varje medborgare har en röst. Ingen skall någonsin tvingas att berätta för någon annan hur han eller hon röstar, det kallas valhemlighet och anses centralt för att var och en skall ha möjlighet att bestämma helt själv hur han eller hon vill rösta. Ingen annan skall få påverka det.

Om man vill rösta på ett visst parti, kan det hända att man vill stödja partiet på annat sätt också, till exempel genom kampanjearbete eller ekonomiskt. I en demokrati skall det stå vem som helst fritt att stödja ett parti på det sätt den enskilde själv tycker är lämpligt.

Moderata samlingspartiet har inte möjlighet att avslöja för tredje man, vem som stödjer partiet. Det vore oetiskt att tala om det. Partiet skulle i så fall bryta mot valhemligheten.

Det är endast den som stödjer partiet, som har möjlighet att själv berätta om detta. Det skall vara den personens beslut.

4 svar till “Valhemligheten borde vara okontroversiell i en demokrati”

  1. Michaël Lehman skriver:

    Jag instämmer icke i utsagan, att valhemligheten borde vara okontroversiell. Jag hävdar tvärtom, att valhemligheten borde vara mer kontroversiell än den faktiskt är. Skälet är följande.

    I ett elektivt styrelseskick innehaves makten ytterst av väljarna. I princip är politikerna blott förvaltare av makten. Det sammanlagda resultatet av ett val kommer obönhörligen att inverka å mitt liv. Det betyder, att oavsett min egen röst, kan, om olyckan är framme, en socialistisk majoritet taga över styret — därföre att tillräckligt många av andra väljare har avlagt sina röster å socialistiska partier. Dessa socialister kan sedan med hänvisning till en »god demokratisk beslutsordning» välja att konfiskera min enskilda egendom eller att å andra sätt förstöra mitt liv, utan att jag kan ställa någon till svars för detta (jag kan ju icke ställa de socialistiska politikerna till svars genom att rösta å ett annat parti i nästa val, emedan jag aldrig har röstat å ett socialistisk parti). Jag har sålunda i princip ingen möjlighet att ställa de, som är ytterst ansvariga för den förda politiken, till svars för sina gärningar.

  2. Per Kjellén skriver:

    En kristallklar liberal författning skall göra det omöjligt att fatta beslut som kränker en medborgares rättigheter.

  3. Kristoffer skriver:

    1. Valhemlighet är inte samma sak som att man anonymt kan skänka hur mycket pengar som helst. Att påstå det är att helt urholka begreppet valhemlighet.

    2. Privatpersoner skulle fortfarande kunna skänka belopp under 20.000kr och vara anonym. Alltså består valhemligheten.

    3. Möjlighet till anonyma bidrag 20.000 skapar såväl möjlighet till och misstanke om korruption.

    Det är helt uppenbart (inte minst i Arkelstenintervjun) att det inte finns några hållbara argument för detta. Så varför tar man sådan strid för detta??? Jag undrar helt ärligt, varför???

  4. Elias Granqvist skriver:

    Kristoffer, du får gärna ett helt ärligt svar: därför att valhemligheten inte kan mätas i pengar. Antingen finns den, eller så finns den inte. Valhemlighet handlar om vilket parti man stödjer, inte bara när man stoppar ner valsedeln i kuvertet på valdagen, utan alltid. Det får stå för dig att du inte tycker att det är ett hållbart argument. Jag tycker att det är klockrent.

    Dessutom är det, som jag skriver, inte partiets sak att outa någon som inte vill det själv. Det vore att svika den personens förtroende. Det står däremot förstås varje donator fritt att själv berätta, om han eller hon vill göra det.

    Vidare: hur gör man med bidrag som faktiskt är anonyma, det vill säga att man inte vet vem som har bidragit med en viss penningsumma? Förklara gärna det.

    (Varför skulle förresten just 20 000 kr vara en magiskt godtagbar gräns? Vad är det principiella argumentet för det?)

Kommentera