Arkiv för oktober, 2010

Proportionalitet och rättvisa

söndag, oktober 3rd, 2010

Många har haft synpunkter på det svenska valsystemet efter årets val. Även jag. Det märks så tydligt att vårt system är utformat efter en verklighet då det fanns fem partier i riksdagen och ingen egentligen väntade sig att det skulle bli fler. Därför ”räckte utjämningsmandaten inte till”, när man skulle proportionera riksdagsplatserna över riket efter att de valkretsbestämda mandaten hade delats ut så kom alliansen att vara tre mandat från majoritet, trots ett egentligen större väljarstöd än i förra valet. Nå, systemet är som det är, och vi får leva med det, åtminstone tills vi har möjlighet att ändra på det i vederbörlig ordning, om vi nu vill ändra på det.

Ibland känns det som om alla utgår ifrån att vi måste ha nuvarande system och att man kanske bara behöver justera det något för att göra det mycket bättre. Inget fel i sådana åsikter, men ibland leder det till vissa låsningar. Man bör ha större fantasi än så. Hur gjorde vi under den gamla regeringsformens tid? Hur göra man i andra länder? Kan vi hitta på något nytt? Jag gillar till exempel det angreppssätt på frågan som socialdemokraten Magnus Hedberg anlägger på Brännpunkt i Svenska Dagbladet idag. Man skall vara öppen för många olika lösningar och det är inte säkert att det mest proportionella systemet blir det mest rättvisa. Redan idag har vi begränsningar till exempel i 4 %-spärren mot småpartier, så inskränkningar i proportionaliteten är inget som egentligen är främmande för det svenska konstitutionella systemet. Vilka regler vi skall ha tål att diskutera och det har vi god tid på oss att göra inför nästa och nästnästa val. En bred och förutsättningslös diskussion med mycket fantasi och idéer på området ser jag fram emot.

Att reklamera en tjänst

söndag, oktober 3rd, 2010

Docenten vid Uppsala universitet Mårten Schultz skriver i Svenska Dagbladet idag om upphovsrätten under rubriken Hur returnerar man en dålig låt?

Schultz för fram intressanta synpunkter och det är klart att upphovsrätten är en rättighet av eget slag snarare än ”bara” ren äganderätt, som Folkpartiet liberalernas partiledare Jan Björklund skall ha sagt. Upphovsrätten finns för att den som har skapat ett litterärt eller konstnärligt verk skall ha en del av sin rätt till verket kvar, även om någon har köpt verket. Inte ens om man med verket även köper rättigheterna till verket, har alla rättigheter gått över till köparen. Skaparen har alltid en rätt att bli benämnd som skapare till verket. Därför är denna immateriella rättighet inte direkt jämförlig med äganderätt.

En låt kan ju inte returneras, till exempel, skriver Schultz. Det är inte helt sant. Att returnera en låt går förstås jättebra så länge man köper den på hårdvara, som en skiva, men det är förstås svårare när man köper den för nedladdning.

Å andra sidan, hur returnerar man en köpt tjänst om man vill klaga på den? Det går ju inte heller, om man säger så… men ändå kan man förstås reklamera även en tjänst som man har köpt. Om man har anlitat ett band att spela på en fest, då kan man ju klaga om de inte spelar den sorts musik man har kommit överens om. Returneringsproblemet uppstår främst just vid nedladdning, och de juridiska aspekterna på detta är en sak som bör diskuteras, men det är ju inte det enda tillfället då upphovsrättsligt skyddat material överförs till någon annan.

Spelet kring talmansposten

lördag, oktober 2nd, 2010

Talmannen i Sveriges riksdag skall i princip agera opolitiskt och oväldigt. Ändå ligger det mycket prestige i att en riksdagsman från det egna partiet får posten.

Under den gångna mandatperioden har Per Westerberg (m) varit talman. Socialdemokraterna har nu lanserat Kent Härstedt (s) som sin kandidat till posten. För att Härstedt skall kunna vinna talmansvalet, behöver socialdemokraterna, förutom Vänsterpartiets och Miljöpartiets stöd, även stöd av Sverigedemokraterna. Om Sverigedemokraterna lägger ner sina röster och de borgerliga röstar på Westerberg, så får Westerberg fortsätta som talman.

Socialdemokraterna sade under valrörelsen att de aldrig skulle stödja sig på Sverigedemokraterna. Ändå tycks det vara ett sådant stöd de hoppas på nu. Gunnar Hökmark skriver att det är att frivilligt och i onödan ge sd makt och jag tycker att det är svårt att se det på något annat sätt. Om det finns någon annan baktanke, så spelar Mona Sahlin nog ett högt spel. Är det inte den typen av intriger som föder politikerförakt?