De Rödgröna tar en paus

Igår meddelades att de Rödgröna tar en paus från sitt samarbete. De lyckades ju inte i sitt uppsåt att överta regeringsmakten vid valet i september.

Så sent som i förra veckan tycktes Mona Sahlin vara helt inställd på att fortsätta samarbetet. Hon ville inte förhandla med regeringen om politiken i Afghanistan utan att Miljöpartiet och Vänsterpartiet skulle få vara med. I den frågan och i frågan om betyg i skolan kommer de möjligen ännu ett tag till att hålla ihop, men i övrigt går de nu skilda vägar. Kanske kommer samarbetet upptas igen inför nästa val 2014.

Detta torde innebära att det blir lättare för regeringen att göra upp med såväl socialdemokraterna som Miljöpartiet i olika enskilda frågor. (Vänsterpartiet kommer väl även i fortsättningen inte att vilja göra upp om något med en borgerlig regering.) På så sätt får S och Mp i praktiken en större möjlighet att påverka politiken än om de hade fortsatt med sitt samarbete. De kan därmed sannolikt också på ett effektivare sätt bidra till att Sverigedemokraterna inte kan utnyttja sin ställning som tungan på vågen i kammaren – nu blir det fler som kan spela den rollen.

När samarbetet mellan socialdemokraterna och Miljöpartiet presenterades hösten 2008, trodde jag att tanken från Sahlin var att binda upp Miljöpartiet så att det inte skulle kunna göra upp med de borgerliga i händelse av att Miljöpartiet skulle bli tungan på vägen i riksdagen och samtidigt tänkte sig att Vänsterpartiet skulle kunna vara ett passivt stödparti utan egentligt inflytande på regeringspolitiken, så som socialdemokratiska statsministrar alltid betraktade kommunisterna fram till 1990-talets början. Socialdemokraterna kunde vara säkra på att SKP/VPK aldrig skulle bidra till att släppa fram en borgerlig regering även om de var missnöjda med den socialdemokratiska politiken. Sedan tvingades Sahlin av interna krafter ta med sig Vänsterpartiet i samarbetet ändå. I det läget framstod hon som en svag ledare.

De Rödgröna lånade nog sitt namn från regeringssamarbetet i Norge, som kallar sig de Rødgrønne. Det norska samarbetet inkluderar dock det traditionellt borgerliga Senterpartiet, som dock även tidigare har samarbetat med Arbeiderpartiet vid olika tillfällen. Ett regeringssamarbete bara mellan socialdemokrater och centerpartister har annars ofta kallats rödmylleregering, sådana har vi haft ett antal av i Sverige och de har varit ännu vanligare i Finland, där man traditionellt inte har haft någon blockpolitik. I Danmark är Enhedslisten – De Rød-Grønne namnet på ett parti som står till vänster om socialdemokraterna.

Kommentera