Elias Granqvist (m)

Ibland när man kommer hem på fredagkvällen är man lite extra trött och lättretlig. Det hände mig idag, när jag åkte hem och tyckte att jag hade anledning att tuta på ett par cyklister som körde rakt ut på en cykelöverfart framför bilen som låg framför mig, så att den bilen bromsade så pass oväntat att även jag var tvungen att bromsa hastigt. Kanske borde jag ha låtit bli att tuta, för det var ändå ingen större risk för att det skulle ha hänt någon olycka.

Ett problem i sammanhanget är att reglerna kring cykelöverfarter inte är helt glasklara. För fotgängare på övergångsställen har bilister alltid väjningsplikt, men detsamma gäller inte för cyklister på cykelöverfarter. För cyklister är huvudregeln att de har väjningsplikt när de skall korsa en gata på en cykelöverfart, enligt 3 kap. 21 § trafikförordningen (1998:1276), men när man som bilist lämnar en cirkulationsplats eller just har svängt i en vägkorsning, skall man enligt 3 kap. 61 § samma förordning lämna cyklande som är ute på eller just skall färdas ut på en obevakad cykelöverfart ”tillfälle att passera”. Vad betyder det? Jo, att cyklister är tvungna att stanna och ge bilisterna fri väg men bilisterna skall i vissa sammanhang samtidigt vara så vänliga att ge cyklisterna möjlighet att köra.

Hur vet man att en cykel ”just skall färdas ut” på cykelöverfarten? Det får vara en bedömning i varje enskilt fall, förstås. Om cyklisten har stannat, kan man nog anta att cyklisten inte ”just skall färdas ut” utan väntar på att bilen skall köra förbi, men bilisten har samtidigt ändå skyldighet enligt andra regler att iaktta försiktighet.

Övergångsställen och cykelöverfarter ligger ofta parallellt invid varandra och det är nog inte alla som har klart för sig att det gäller olika regler för dem. Om cyklisten hoppar av sin cykel och leder den över övergångsstället, så har varje bilist skyldighet att stanna, men om cyklisten väljer att sitta kvar på cykeln och rulla över på cykelöverfarten är det däremot ofta cyklisten som skall stanna för bilisten. Cyklar är fordon, så det gäller andra regler för dem jämfört med när man går.

Det viktigaste när man färdas i trafiken är dock att man tar hänsyn. Det framställs i portalregeln i 2 kap. 1 § trafikförordningen: ”För att undvika trafikolyckor skall en trafikant iaktta den omsorg och varsamhet som krävs med hänsyn till omständigheterna.” Det skall jag påminna mig själv om ibland, tror jag. Det spelar ingen roll om man har rätt, om olyckan är framme.